Vänner.

Det är svårt det där. Jag har ju haft mina barndomsvänner sen... ja, barndomen. När jag lämnade småstan så höll jag fast i dem hårt HÅRT. Jag åkte"hem" ofta. Väldigt ofta. I storstan hade jag mer eller mindre bara min pojkvän och hans familj. Några arbetskamrater som jag hängde med lite då och då och ibland träffade jag pappa. Mina vänner där hemifrån kom däremot väldigt sällan och hälsade på mig... Jag märkte hur vi gled ifrån varandra och det gnagade i mig vareviga natt.

Pojkvännen och jobbet byttes ut. Jag fick nya och bättre vänner (läs: arbetskamrater), men inte så många. Pojkvännen var ett klubbkid så vi var ute en hel del. Han visade mig bl.a. LE och smaken för utelivet tog form... Nåväl. En kväll ringde jag så till min "bästa" barndomskompis och grät och förklarade hur jag kände... Det skulle bli bättring. Det lovade vi båda. Det blev ingen bättring.

Tvärtom.

Det tog några månader till, jag började plugga och träffade där riktiga vänner. Sådana man lär känna för att de har någorlunda samma värderingar, lika syn på livet och gemensamma intressen. Inspirationskällor.

Sakta men säkert började jag acceptera. Det är dags att släppa. Gå vidare. Det känns som jag har släppt allt där hemma. Förr om åren älskade jag att komma hem; nyfärgat hår, trendiga kläder, nygjorda naglar och revanschlysten - alla jävla loosers skulle få se att jag blivit något. "Försök stöta på mig Du men Du vet... Dög det inte för fem år sedan så borde det väl inte göra det nu heller....?" Lite bittert men sant. Jag gillade att folk frågade var jag varit, vad jag gjorde. Vissa frågade inget. Inte ens mina "vänner". De lever ett annat liv.

Idag orkar jag inte träffa någon när jag kommer "hem". Jag vill bara tillbaka till storstan och slippa undan trångsyntheten och jantelagsfasoner. Idag skiter jag i hur jag ser ut när jag kommer hem. Jag vet att jag är bra och jag vet att det inte betyder något vad "de" tycker. Jag vet vad som betyder något. Jag träffar min syster och familj. Ibland några barndomskamrater men då blir det väldigt kort. Vi har liksom inget att säga till varandra. Det finns andra barndomsvänner som inte hör till "gänget" som fortfarande är guld värda men....

Idag har jag vänner, riktiga vänner, omkring mig. Det är inte jättemånga men de är riktiga och de bryr sig om mig. Jag bryr mig om dem. Jag älskar dem och de mig.

I somras fyllde jag 25 och hade inga större planer. Det hade mina vänner. Jag fick en fantastisk överraskningsfest med allt man kan önska sig; mat, vin, presenter, ballonger, tårta - ALLT!

Jag var så himla glad och tacksam, alla hade upplåtit sin kväll för att fira mig. Jag var så varm inombords. När jag satt och tittade ut över mina vänner som gett mig den bästa dagen i hela mitt liv kändes det väldigt konstigt... Ingen av de som var där hade jag känt i mer än 2,5 år. Det var vackert. O det ger perspektiv på vad vänner är. Djupa relationer behöver inte bygga på dagisvänskap.

Jag är så tacksam.

Vännen.

Jag får gåshud när folk kallar mig vännen. På ett bra sätt.

Vännen.

Vän i bestämd form singular. Jag använder det sällan men det händer att någon kallar mig det.

Jag vet inte varför det är så starkt. Tröstande på ett bra sätt. Inte "pluttegull-det-är-så-synd-om-Dig" utan bara "vännen". Förstående och tröstande.

Jag tror mamma brukade säga det när jag var liten.

Vännen.

The game?

Jag fick äran att ta hand om denna bok för att frakta den vidare till min väns f.d. liggs hemstad...

Har således haft boken i hyllan i några veckor för att jag glömde att ta med den... Mången män har förvånats över bokens åtråvärda plats i min hylla. Vad är det som är så speciellt? Jag har inte läst den men mer eller mindre förstått vad den handlar om. Jag tycker den låter ganska kul och underhållande...? Skulle en tjej inte få läsa den utan att det anses uppseendeväckande?

Men allvarligt talat? Lever människor efter "spelet"? När jag tänker efter kanske jag skulle bli klokare OM jag läste den, om det är nu är så att folk (läs: vissa killar) har den i bakhuvudet och tänker så?

Jag tror inte att Neil Strauss har uppfunnit några banbrytande tekniker utan mer stauterat vad som försigår. Hm. Säger jag emot mig själv nu? Finns det ett spel? Är det ett spel?
Jag blir inte klok. Åh nej. Jag hoppas förresten att han hittat på allt. Men varför? Då har han ju tillverkat något vi kunde klarat oss utan...?

Jag vet iaf att jag inte orkar va en spelpjäs och inte heller styra någon spelplan. Säg vad Du vill. Take it or leave it försöker jag göra till min strategi. Men gärna någon liten spänning. Men ärlig det är bra. Inser dock att det inte är helt lätt att dansa sin egen bugg. Försöka duger. Tänk på det.

Roberto Cavalli

På tv:n rullar nyheterna....

Ena sekunderna handlar det om dödsskjutning i Finland nästa millisekund om ihjälkörning på Stureplan i nästa minut om köerna utanför H&M-butikerna....

Har inte folk bättre saker att göra än att köpa en jävla paljettklänning?

På tal om viktigt...

Det är fruktansvärt allt detta "gatuvåld" och än en gång har någon bekants bekant fallit offer.

Usch.

När jag ser det här blir jag fan förbannad. Svordomar och DAGENS OUTFIT.

Hur i helvete orkar de?

Vad ska Du när Du blir stor?

Det är väl helt "normalt" att man (jag) börjar ställa sig lite frågor nu när sista terminen lider mot sitt slut...

Jag har ju jobbat på hotell i flera år och det var/är mitt första riktiga jobb. Men. Om hotellet brinner upp imorgon. Vad händer då? Ingen skulle bry sig, förutsatt att inga människor kom till skada. Jag vill arbeta för/med något som betyder något...

Har pluggat i tre år... Till personalvetare. Varför? Hm. Jag tror mig kunna göra HR-arbetet bättre än de människor jag arbetat med. Bra anledning? Näe, kanske inte.

Jag sökte till socionomlinjen för att jag "tycker om" alkohol- och narkotikafrågor. Jag kom inte in efter flera försök och min ambition är att kunna arbeta med dessa frågor från ett arbetslivsperspektiv. Min uppsats är tänkt att handla om just dessa frågor. Jag skriver för ett företag som även hintat om att det eventuellt finns en plats för mig sen när jag är klar...! Om jag skulle få arbeta för dem tror jag att jag skulle känna att jag gjorde något. Det är vidrigt med narkotika och det är skrämmande att se hur människor i min närhet antar en mer positiv syn på olika droger. Kan inte folk bara sluta?

Frågan är om det är för mig själv eller för någon annan?

Min tankegång har tidigare varit att jag vill göra något "flashigt" och då snackar vi inte IT-skills utan något glassigt jobb i en ung organisation...

Min älskade lilla lillasyster gör "något viktigt". Hon arbetar som fritidsledare och försöker guida och stötta vilsna tonåringar. Jag hade behövt någon som hon när jag hängde på går'n. Det passar henne. Men jag då? Flashigt vs. betydelse?

Det borde vara ett enkelt svar. Är det det?

Någon sa att alla jobb betyder något, mer eller mindre. Utan flashiga jobb skulle inte samhället fungera. Vilka skulle åka på incentiveresor? Vilka skulle anlita eventbyråer? Hotell? osv....

Kul. Det är väl det viktigaste. Men. Jag vill göra något VIKTIGT!

Är det livet som spelar mig ett spratt?

Det har varit en omtumlande, härlig och underbar sommar.

Något som börjar oroa mig är att det känns som om tiden börjar räknas ner...

Hur länge ska det få vara såhär? Hur länge till kan vi hålla på? Kommer allt bli annorlunda när "alla" har jobb? Vi börjar hamna där... Fler och fler arbetar 8-17... Jag orkar inte riktigt hänga ute fyra dagar i veckan (bra, tror jag...) och jag känner mig lite för bekväm. Har fyllt 25.

Har en termin kvar på uni (o nej... ja tänker inte ta en poäng mer än vad jag behöver...). Livet börjar ta form för fler och fler... Många barn har klämts fram, bröllopsklockorna klämtar på behörigt avstånd för många i min omgivning... När mamma var 25 hade hon liksom två barn på armen. Rent åldersmässigt vill jag med ha två barn på armen men psykiskt-NEJ. Får panikångest.

Hm. Jo, tiden räknas ner... Positivt? Jo, för det mesta. Men skrämmande samtidigt.

Flera vänner har/ska åka utomlands o va borta för länge. Jag måste hälsa på. Ja MÅSTE. Olika delar av världen. Sydney vs. San Diego. Det kan bara bli en resa.

Jag har aldrig haft ett behov av att göra "resan" den där back-pack-prylen har aldrig attraherat mig... Men... Har jag missat något? Borde den göras? Orkar liksom inte. O de pengarna som behövs...? Näe. Ja tror fortfarande inte att jag vill... Jag är för bekväm. Tråkig? Men jag tror San Diego ska få njuta av mitt besök. Dessutom ska jag o A bli upptäckta. Hon ska lära mig sina nyförvärvade kunskaper från hennes acting class... Det kan ju bara inte gå fel...!
Åh. Konstigt hur någon såpass ny vän kan saknas så det gör ont.

Jag borde åka innan det blir fast anställning. Åh. Jag tror att jag kommer få jobb så jävla lätt. Haha. När jag tittar på tidigare erfarenheter så..... Jo.... Visst har jag pysslat med en del o visst har jag fantastiska referenser... Men... Vad vill ja göra då??? Oj. Det är mkt ångest och rädsla som händer i värmländskans huvud.

Det kanske har hänt lite för mkt överhuvudtaget nu. Jag är dessutom, som vanligt, förbannat slö. Jag pluggar lite men disciplinen är inte den bästa...

Fast just idag känns livet lite lättare och bra än vad det gjort på några veckor.

Osammanhängande och strukturerat. Jag i ett nötskal.

Nu rullar det.

Dä ska fan va gött o leva!

O ibland äre så förbannat jävla härligt!

Kommande helg kan bli den bästa på länge.

Nöjd med livet på nått sätt.

Ja, mycket ligger i att det snart är helg och jag ska få dansa arslet av hela Reisen, mina skavsår till trots.

Det är ju Accelerator i helgen men ja tycker fan dä ä lite för dyrt.. O sen när bästa RSB är tillbaka på hemmaplan på lördag känns uni som ett fruktansvärt dåligt alternativ. Söderhäng och sen via bron och RSB mot hemmets lugna vrå!


Åh. Ja ska bli kär i en hipster!

Raderad.

Nu gör ja en Alex Schulman.

Ni åker ur min telefonbok:

August RSB
Calle Andrea
Daniel Norberg
Hans Holland
Hilton-Viktor
Jakob East
Jesper Strömstad
Jonas 7-11
Linus Europcar
Martin Riche
Micke Agnes
Philip Wallgren smögen
Richard Spray
Svara Ej-Spray-Christoffer
Tobias HET

Häppåer!

Gå ut.

Ja vill gå ut.

På krogen alltså.

Har ju varit så städad nu i flera veckor.

Ja vill dricka HåttShåtts och dansa på bardisken.

Ingen vill gå mä mig. Bakis säger de. Oruttiga säger ja.

Underbart!

Midsommar var UNDERBART!
Började dagen med att baka två olika tårtor. En chokladbollstårta med smält choklad och en citronsockerkakstårta med smörkräm, chokladbitar och chokladglasyr. De behövde vara lätta att bära och passa till jordgubbar. Hade svårt att välja kläder. Jag ville ju va sådär härligt somrig och snygg. Anpassade mig dock lite. Det blev en klänning (med graviditetsvarning) lila och rosa stora psykedeliska blommor, leggings och sneakers. Addade lite glamour med min guldskimrande bolerojacka i satin. I vanliga fall hade jag nog tagit en snygg klänning och högklackat.

Blev sen och missade tåget. Det gjorde inget. Mitt sällskap hade också missat tåget så vi kom lite senare än de andra.

Väl framme var långbordet uppdukat, potatisen puttrade och vi hängde upp ballonger... Tackade mig själv för rätt klädval. Torpet. Det var verkligen ett litet litet torp. Fult och schavigt. Vänta. Charmigt menar jag. Enormt stor tomt med nybyggda lyxhus runt om. Men inte på denna gård. Bara det lilla lilla torpet med utedass. Ett väldigt fint utedass med zinkhandfat och kallvatten. Helt lovely. Idel sköna människor. Alla hade med sig mat och vi delade på allt. Det dracks nubbe och skålades i plastmuggar. Stereoanläggningen spelade ragga och hiphop om vartannat. Besticken räckte inte riktigt och tallrikarna var udda. Pappersdukarna satt fast med spik och någon satt i en badenbaden en annan på en rutten stol som var på väg att ge upp. Det droppade in nya människor hela dagen. Och det var ett stort överskott av pojkar. Många var dessutom väldigt håtta! Mina nya sneakers gjorde succé bland männen, klänningen likaså. Inte för att det hade spelat någon större roll men vem fan har dött av komplimanger?

Killarna spelade fotboll och tjejerna fann varandra. Vi var på väg att diska men beslöt oss för att inte görat. Bra. Vi fegade ur och bar iaf upp allt till torpet. En kille stukade foten. Vi pratade med syster Birgitta på sjukvårdsupplysningen. Allt gick bra. Vi andra gick och badade. Jag badade inte. Orkade inte med att ha blött hår. Gick tillbaka och roddade lite inför grillningen. Grillade och eldade. Någon visade sin pyromanisida. Ägaren fick tillslut hindra honom från att låta ännu en pall slukas av lågorna. Efter grillningen hittade jag pulverkaffe och lyckan var gjord. Kokade vatten och tog fram mina tårtor och vaniljsås. De gjorde succé!

Sen var det dags to hit the dansbana. Det var lovely. Hela byns invånare hängde vid dansbanan. Det fanns gevärsskytte, tombola och grillad korv. Det var inte så mycket dans men det styrde vi snart upp. Jag buggade som aldrig förr. Sen anammade vi en gammal klyscha; Man ska sluta när det är som roligast. Sagt och gjort. Vi gick och tog sista bussen mot city. Hemma 01.15.
Min skepsis mot midsommarfirande i Farsta var helt obefogad.

O knappt en droppe regn på hela dagen. Enligt uppgift har alla mina vänners midsommarfiranden (som jag inte varit bjuden till...) innehållit regn. Så kan det gå!

Denna Midsommarafton placerar sig på Topp 3 och jag har lärt mig något om midsommarfester. Allt behöver inte vara perfekt. Allt behöver inte vara uppsyrt. Det gör inget om potatisen är överkokt. Det gör inget om besticken inte räcker. Det gör inget om man inte har en blomsterkrans i håret. Det gör inget om någon stukar foten. Det gör inget om man bara känner en person. Det gör inget om man har gympaskor. Det gör inget om det inte finns någon midsommarstång.

Livets vägar äro outgrundliga. Man vet aldrig vad som lurar bakom nästa krök.

Scrubs.

Mmm. Nu har ja kommit in i en ny Scrubsperiod.

Ja hatat först när det började visas men fastnade när ja väl gav det en chans. Älskart!

Ska precis sätta mig tillrätta med Doritos, cola o filt.

Måste köpa de andra boxarna.

Ja ska gifta mig med J.D.

Önskelista.

1. Buggkurs inkl. buggpartner

2. Heldag med Lennartz inkl. framförande av Sandras sång

3. Heldag med Sven-Ingvars inkl. framförande av Fröken Fräken

4. Röd Volvo 240 Grand Luxe Touring

5. Middag med Prinsen (OBS! Carl-Philip alltså. Men bara för att han är Hertigen av Värmland)

Egna beslut.

Läste ett inlägg hos Andreas idag... O började tänka. "- Wow tänker Du?". Nåväl. Ja kannet. Om ja villet.

Hur som helst.

Jag tycker om att vara "vuxen" att ta egna beslut. Tycka vad jag vill. Ta reda på vad jag vill. Känna som jag vill. Hata mig själv. Älska mig själv. Ta på mig själv. Leva livet som jag vill.

Ibland behöver jag dock lite guidning. O då vet mamma bäst. Mamma vet allt.
Vilka skor. Vilket tvättmedel. Vilken hårfärg. Vilken middag. Vilken kille. Vilken fest. Vilken kompis. Hon svarar alltid rätt. Hon svarar; "Sandra, vad tycker Du?" O då vet hon. Jag vet. Jag vet bäst. I mitt liv. Så har det alltid varit. Vilken tid. Vilken cykel. Vilken mat. Vilken fritidsgård. Vilken tröja. Vilka skor. Vilken kille. Vilken kompis. Jag har fått rullt förtroende från barnsben.

På gott och ont.

Jag och mamma och syster har varit ett järngäng. Vi har klarat allt. Vi har inte haft det särskilt jobbigt och hemskt. Bara tufft. Tufft att få det att gå ihop. Jag o syster har lärt oss att aldrig fråga efter något. Att aldrig kräva något. Vi har lärt oss själva. Jag har lärt mig. Jag har lärt syster. Syster har lärt mig. O vi kan. Vi kan och vi vill. Vi.

Mamma har alltid sagt; "Jag vill ge mina barn allt det jag inte fick när jag var liten". O det har hon nog. Vi fick så mycket kärlek. Fantastiskt mycket. Trots att jag kokade korv o makaroner för tredje dagen i rad till mig och syster. Trots att jag sov hemma själv om nätterna när jag var tio. Trots att mina vänners föräldrar tyckte jag var konstig. Trots att min mamma svor otroligt mycket. Trots att vi hade ful bil. Trots att vi inte fick duscha så länge vi ville. Trots att jag blev arg för att jag fick en svart stereo vid sex års ålder, jag ville ha en vit. Trots att jag fick coca cola i nappflaska. Så mycket kärlek och allt det materiella plånboken tillät. Allt mamma inte fick när hon var liten.

Jag var ju stor som liten. Jag kunde också. Jag tog ansvar. Jag fixade själv. Det är väl inte för inte fröknarna i lekis undrade hur de skulle klara sig utan deras hjälpreda när min klass gick ut. Det är inte för inte jag aldrig tar sista kakan i paketet när jag vet att någon annan kanske vill ha. Det är inte för inte jag skickar julkort. Det är inte för inte jag inte vill flytta utomlands. Det är inte för inte jag skickar namnsdagskort. Det är inte för inte jag fortfarande vill ha banantårta fast jag fyller år i jordgubbstider. Det är inte för inte jag pluggar på universitetet. Det är inte för inte jag alltid påtalas som "rationell". Inget är för inte.

Jag ville alltid vara bäst. Jag vägrade hjälpa syster med läxan för att jag ville vara bäst. Det är inte för inte syster bor i småstaden och trivs med det. Det är inte för inte hon är mer vresig och rättar sig efter andra. Tänker för lite på sig själv. Det är inte för inte jag fick panik när syster ringde och sa att hon skulle plugga på folkhögskola. Det låg en ansökan till Stockholms Universitet innan vi lagt på luren. Plugga har ju varit min grej. Ingen mönsterelev men bättre än syster. Det är sjukt. Men jag är tacksam för att jag insett att jag var dum och att syster är så jävla mycket bätte än mig. O jag låter henne vara det. För det är det hon är. Så jävla bra. Min alldeles egna syster. Bara min. Världens bästa lilla lillasyster. Hon kan bli så förbannat jävla asgrinig. Usch va jag hatart. Men. Hon är ju syster. O jag o syster kommer alltid att vara vi. Det var vi. Det är vi. Kommer alltid vara vi. Vi.

O jag har aldrig förut sett någon gråta så hysteriskt av lycka. Lyckan som sköljde över henne den där 20-årsdagen hon hade för drygt ett år sedan. Då jag med världens minsta ansträngning köpte oss två biljetter till en konsert. Tror aldrig jag kommer att se någon så glad igen. Det var underbart. Se där. Då fick jag va bäst igen. Näe. Det är inte så längre. Jag hoppas inte det. Jag har svårt att visa tacksamhet. Är tacksamhet ett tecken på svaghet? Jag kan minsann själv. Ingen välgörenhet här, tack. Låter inte så smart.

På senare år har jag ju insett att vi faktiskt var en tattarfamilj. En sån familj som jag såg ner på. Men vi var inte sämre vi. Jag trodde vi hade en "fin" familj och låtsades att vi hade det. Vi bodde ju i radhus, fick leka inomhus och hade bil. Minst lika fin som mina kompisars familjer. De med perfekt fasad. Jag var iofs hemskt avundsjuk på speciellt en familj. Det sades att de tre syskonen aldrig bråkade. Att föräldrarna aldrig behövde tjata på sina ungar. Nu vet jag bättre. Det var en fin fasad. En fasad som rasade. Så kan det gå.

Det blev spretigt. Men. Så är det. Jag låtert va. Jag behöver inte va bäst.

Fy fan för smileys.

USCH. Va äre för fel på folk?


Vilken normal människa använder smileys o diverse äckliga uttryck?

Tacka vet ja Alex Schulman. Kunde inte sagtet bättre!

Nu vet ja!

Just det. Nu kom ja på varför ja är så förbannat bitter inför midsommar (förutom det jag redan berättat om då...)...

För några månader sedan var jag på en fest med en nära vän till mig där min vän kände ngn som kände ngn. Det var en mycket märklig fest. Eller ja. Människorna var märkliga. Killar stora som HUS. Inte äckliga gymkillar med pansarkedjor och vidriga hundar. Men. STORA. Äckligt stora. Några utan underhudsfett. Jo. De bodde nog på gymet men hade också lite innanför pannbenet. Nåväl. Vi hade en väldigt rolig partykväll. Bl.a. provlåg jag lägenhetsinnehavarens sovloftsgolv made of pure glass. Alltså. Det va någon form av trapp upp till ett torn där han hade en säng på ett golv av glas. Sjukt. Ja va bara tvungen att ligga på golvet. O inte ligga som i ligga utan bara ligga på det och titta ner på de andra. Jaja. Det va som sagt kul men ja skulle aldrig komma att träffa ngn av dem igen. Våra världar krockar liksom inte.

Men så en dag...

Då ringer min väns vän som tagit med oss till den här festen och tyckte att det hade varit så trevligt så han frågar om vi inte ska följa med till Barcelona i juni. Min vän och jag funderar en stund men sen tittar vi på varann och säger; "Vad har vi o förlora? INGET!"

Vi skulle bara behöva pröjsa flygbiljett, hus hade de redan ordnat och var bara glada att vi ville komma ner....

Men så. Fick vi reda på exakt vilka datum........... Midsommarhelgen ingick i datumen.

Min vän börjar skruva på sig... O jo. Visst. Absolut. Tjena. Hon kan ju inte åka ifrån sin pojkvän på självaste MIDSOMMAR. Herre min je. Ja ska inte säga för mycket. Vet inte hur jag själv hade gjort men.... Det hade nog varit jävligt trevligt o hänga i Barca istället för Farsta på Midsommar. Dä ä ett som ä säkert.

Love.

Idag ÄLSKAR jag den här låten.

Vem ska ja ligga mä?

För att komma in ----> här?!

Ja bara måstet!

Bitter.

Fy fan. Ja har gått o blivit bitter på äldre dar. Åh. Ja bara klagar o klagar o är ensam o är ensam.

FAN.

Kan nån be mig att rycka upp mig?

Ja cyklar längs Skeppsbron i solnedgången, hör Sophie i öronen o tänker på den härliga dejten ja va på i söndags. O ja älskart. Men. Ja kommer inte ifrån bitterheten.

Ja tror mig veta vad som ligger bakom.

Midsommar. Denna förbannade högtid. Brukar gillat o förra året va grymt. Som fan. Men. I år. Åt helvete. Det är ärligt talat INGEN som bjudit med mig. Å då vill ja poängtera att ja har faktiskt en hel del kompisar. Sjukt. Nu förväntar ja mig inte att någon ska styra upp allt åt mig men... Nåja. När ja påtalat min ensamhet har ja blivit inbjuden till diverse fester men ja har lust att bara dra nått gammalt över mig o käka lakrits o dricka cola. O kanske tom åka in till jobbet på lördag...... ÅH. Ja ä så förbannat jävla asbitter. Förlåt. Snart ä ja back on track.


TYCK OM MÄJ!

Smeknamn.

Haha!

Gött!

I skrivandets stund innehar jag nr. 813.

Check it ---> out

Underbart!

Edit: Nu har jag nr. 834

Edit 2: Nu har jag nr. 838

Malma Kvarn.

Vilken förbannat härlig helg jag haft! Eller snarare vi... Jag och två pojkar. Vi åkte ut i fredags em. Grundade med thaikäk på Värmdö och shoppade alla förnödenheter såsom grilloffer, alkohol och frukost. Skulle varit ute en dag men vi fick ha båten en natt till... Kände att jag kanske ville gå ut i stan på lördagen men efter ½ sekunds övervägande var beslutet om två nätter taget. Vi åkte ut till Finnhamn och hängde där på fredagen, väldigt mysigt och skönt att inte behöva göra mat på kvällen... Vaknade runt tio och runt lunch åkte vi till Malma Kvarn. Solen strålade som aldrig förr. Underbart! Lade till vid Malma runt fyra och hängde där hela kvällen. Sov i solen, löste korsord, grillade, drack vin, vann i Monopol. Vilken jävla helg det har varit! Har inte tänkt på er inne i stan många sekunder!

Dä årner sä.

Ja sägert. Sista sommaren som student och tanken var att jag ville göra något "riktigt" något som jag kan jobba med sen.... Inte slita för skitlön på lyxhotell. No. Not this summer. Men... Tiden har gått... Jag har bra och "riktiga" extrajobb sen tidigare men de behöver inte så mycket folk under sommaren... O eftersom jag har de här extrajobben så har jag tänkt på allt från att slappa runt med vad som helst till att arbeta i butik eller kanske ambulerande eventpersonal eller åka till Norge... Jag har tänkt: "dä årner sä". För en gång skull. Jag har ju allvarliga planeringsbehov men har liksom inte orkat riktigt. Har tagit några ströpass på hotellet för säkerhetsskull...

Och förra veckan hände allt detta på mindre än 36 timmar.

Sms 1: Hej Sandra! Har Du något sommarjobb? Min syster behöver någon på sin mäklarbyrå under sommaren... ./.../

Sms 2: Hej Sandra! Har Du redan fullt upp i sommar? Min syrra behöver någon på Sverigekontoret för ett av världens största biluthyrare.../.../

Samtal 1: Hallå Sandra! Det är E från lyxhotellet. Tänkte kolla om Du har lust att hoppa in lite på bokningen här i juli?


Hur ska jag prioritera nu?

Jaja. Dä årner sä.

Ibland ä livet gött!

Hot.

I parken diskuterades låttexter när någon kom med den briljanta idén att skicka hot till artister med diverse plågor.....

Tomas Ledin: Snart tystnar Du.

Orup: Från Djursholm till ståplats i Nybroviken.

Niklas Strömstedt: Sista morgonen. Den är kommen.

Per Gessle: Snart ligger Du under en sten vid ett träd i en sjö.

Lill-Babs: Lev livet. Du ska få se vem Du roar Dig med.

Chinateatern, när solen börjar gå upp, natten till 9e juni.

Rödhårig långbent värmländska dansar bredvid hipsterpojke.

Hipsterpojken: "Jag älskar Dig! ...men jag är för kort"

Soool.

Hade en underbar kväll på Mariaberget igår med några klassisar och vänner. Lovely! Vilken vy man har över Sthlm där... Så jävla vackert! Det var dock några knarkidioter bredvid oss. Hur fan orkar man sitta på ett berg o knarka vid 40 års ålder? O dessutom dra med sig högtalare och ipod med sjukt dålig techno.

Vi hade planer på att skramla ihop något tusen gå fram till dem:

Vi: "Förlåt"

Räcker fram pengarna.

Knarkisarna: "???"

Sen stampar vi sönder musikutrustningen.

Skulle varit väldigt kul men hade varken råd eller mod... O sen hade de en väldigt stor o äcklig hund. Jag hatar djur.

Chinateatern var över förväntan! Kommer nog hänga där en del...

Har inte pallrat mig till Trädgår'n än... Har liksom inte vägarna förbi sådär... Men nästa vecka tror jag det är RSB igen. Då SKA ja.

O idag cyklade vi till Hornstull, käkade och hängde på Reimers. Så jävla gött. Har skrattat till tårar ett antal ggr. Haha! O brun börjar ja bli. Love it!

Ikväll: Lugnt och kanske grottfest.

Sommar.

Det är underbart att l'été äntligen är här... Däremot har jag ingen som helst lust eller ja... det blir kanske långtråkigt att inte jobba... Alla vänner jobbar eller parar sig och jag är liksom alldeles alldeles ensam... Eller ja... Men nästan. Det är tråkigt. O idag när sommarkvällen är alldeles lovely sitter ja här hemma...

Men imorrn ska ja pressa. Sol alltså. Ensam iofs.

Någon som vill leka?

Dä ska va gött o leva.

Fan.
Idag:
Snygg kompis.
Humlanhäng.
Sandyslunch.
Jobb.
Humlanhäng.
Café cooler.
Nybrokajshäng.
Cykeltur.
FBK-häng.
Prins John.
Cykeltur.
Nattmacka.

Det har varit en bra dag.

Men. Det känns inte på topp.

But WHY?

Ja örkert inte.

Fy fan för hang ups.

Ja blir så trött.

HAN som varit borta ett tag har kommit hem.

HAN är dålig.

HAN är inte bra.

Iaf inte för mig.

Nu blire Sophie igen.

FÖRSVINN.

Arbetarungen på Operan.

Så ringde han då och frågade om jag ville följa med på ballett samma kväll... Hade egentligen inte tid men det brukar ju va de spontana upptågen som blir roligast...

Det roliga var att ja liksom inte greppade var det skulle va. Han som har lite bättre koll och även varit på genrepet för Cendrillon informerade att Kunliga Operan även skulle besökas av Kungaparet och deras minsting.

Hade varit i plugget hela dagen och sedan i möten... Fick åka dit som ja var dvs ganska sliten och i jeans, matlåda och dator i väskan... På morgonen hade jag tänkt sätta på mig converse... Tackade mg själv för att jag valt pumps iaf. Det var väldigt olika uppklädningsgrad... Allt från aftonklänning till jeans och gympaskor och mest något mitt emellan. Nåväl.

Jag blir så fascinerad av sådana platser som andas så mycket... finkultur... eller... ja... ja känner mig väldigt mal placé men samtidigt hemma.

När alla satt ner kom då kungaparet med sin minsting... Alla ställde sig lite taffligt upp. Det kanske inte är varje dag man hänger med dem och har koll på hur man ska bete sig, inte ens i societeten... Jag och han skrattade lite... Ok. Nu vet jag att ballett inte längre är en aktivitet endast ämnad för societeten men faktum kvarstår. Det finns liksom i väggarna, hela känslan av att det faktiskt inte är menat för arbetarungar.

Men. Det var fantastiskt! Vi hade plats på första raden. Ja gillade att man hörde ljudet från tåskorna och såg svetten lacka på dirigents flint. Musiken, rörelserna och inte minst känslan; arbetarungen på första raden på Operan. Det var nog väldigt tacksamt och se en story jag kände igen. Allt var lite konstigt. Jag vet inte hur det brukar va men jag skulle nog sätta definitionen; knäppt. Mycket humor och galna kostymer. Loved it! Fe:n var doppad i glitter... Så himla fint. O "balklänningarna" var också väldigt fina med precis rätt snitt för personligheterna... O i pausen fyllde han i det jag inte riktigt förstod... Han är en sån gentleman. På ett väldigt bekvämt och bra sätt, inte bara för att utan för att det är naturligt. Love it! Fram för fler gentlemän!

Han konstaterade att prinsen blivit fotfetischist. Ja gillat. Jag hade dock väldigt svårt att definiera vem som var bäst när han frågade mig. Vad ska jag gå på? Rörelserna? Utspelet? Charmen? Nja. Jag vet liksom inte. Han tyckte fe:n. Ja vet inte. Ja tyckte hela upplevelsen var lovely.

Nåväl. Det var som sagt en fantastisk afton som slutade på F12. Var hemskt trött och begav mig hemåt ganska omgående... Hade gärna hängt kvar men a girl's gotta do what a girl's gotta do.

Par.

Var på en alldeles fantastiskt trevlig 30-årsfest i Småland helgen...

Det var jättetrevligt men det var ändå något som inte känder helt 100... Kom på varför, först ett dygn senare... 95% var par som i parrelation. Har inte utsatts för den situationen förut. Nu var det ingen sittande middag så jag satt verkligen inte ensam på hörnet.

Men.

Det snackades husköp, graviditeter, småstad vs. storstad, huruvida man krökte avloppsrören själv osv osv... Jag har inga problem med att för diskussioner men jag kände mig inte riktigt med på noterna...

Paret jag åkte dit med valde att åka hem på natten så jag hängde på...
Det var väldigt skönt att vakna i min säng. Men jag hade en slags obehagskänsla i kroppen... Jag är inte helt sugen på att vara där de flesta på festen var men samtidigt infann sig en känsla av tomhet... Känns fortfarande lite tomt. Vet inte om det är bra eller dåligt...

Jag lever ju det ljuva livet! Eller?

De 5% som inte var i parrelation skulle jag definiera som slackers och då menar jag inte att slacker behöver vara en negativ egenskap men i dessas fall måste jag nog tyvärr säga att det var så... Människor som tycker det är ganska gött att stämpla.
Jag=moralpredikant. Gjorde inte succé. Men. C'est la vie.

Hm. Jag säger inte att jag var ensam på festen, inte att jag hade tråkigt, inte att jag stod i hörnet- det var bara något som saknades.

Vad är Din ursäkt?

Hittade ett dokument från tiden på spraydejt som jag tidigare skrivit om.

Fick väldigt många irriterade kommentarer på min profil.

Profilen såg ut så som följer;

Vad är Din ursäkt?

Fick en utmaning i boken "Uppdrag Singel" och var mer eller mindre tvungen att utföra en singelkryssning samt anmäla mig till en nätdejtingsajt... Så det är min ursäkt... Är inte helt nöjd med vad jag hittat här på SD (som man tydligen säger). Ska nog inte sluta hänga på sköna barer i Sthlm city trots att jag lovar mig det titt som tätt... Vad jag förstår ska detta va ganska bekvämt och man kan vara rakt på sak så...

Jag är inte intresserad av människor som gör⁄har detta:
Använder smilies. USCH.
Backslick à la Micke Svensson
Tränar för mycket
Lever på pappas pengar
Norrköpingsdialekt
"PeterJihdefrisyr"
Vitt Tigerskärp
Vita Tigerloafers
Diamantörhänge⁄n
Hänger på Hirschenkeller
Använda z som i kramiz eller puzz. USCH.

Du bör ha⁄va:
Under 30
Veta vem Du är
Veta vad Du står för
"Mål i mun"
Musikälskare
Humor
Jobb eller plugg att gå till
Över 180 cm eller kunna "bära upp" en lång tjej
Körkort
Dansant (som i att stuffa till Justin Timberlake)
Gilla Scrubs och Filip&Fredrik
Lite koll på kläder
Självdistans
Gå på konserter
Käka godis
Lagom kultiverad

Du får gärna ha⁄va:
Inflyttad småstadskille
Utan husdjur
"Ordnat" boende
Musiker


Jag är under 30, vet vem jag är och vad jag står för. Pratar och tycker lite för mycket. Ur högtalarna kommer mest singersongwriters och P3. Jag älskar sarkasm och pluggar på SU. Jag är under 180 cm men 177 cm lång. Självklart innehas körkort. Jag dansar gärna på något rnbgolv eller till PomPoms härliga mix. Ett Scrubsavsnitt om dagen gör mig glad och jag har lite koll på modefronten. Sjukt mycket självdistans och gillar bäst små, intima konserter. Cravings för saltlakrits och after eight är ett måste. Är inte jättekultiverad men jobbar på det... Jag är en småstadstjej med värmländsk dialekt och är inte särskilt förtjust i husdjur. Jag har förstahandskontrakt i stan och gillar att cykla!


Det här gör mig varm:
1. Maj
2. Värmland
3. Sophie Zelmani
4. Lillasyster
5. PomPom

Det här gör mig kall:
1. Osäkra människor
2. De som tar sig själva på för stort allvar
3. Fula skor
4. Vintern
5. Död-sill-hälsning. FY.

Så här ett halvår efter finns det vissa saker jag skulle ändra men är ändå väldigt nöjd.

Så. Är det nån som är sugen?

Rött hår.

Googlade rödhårig.

Javaskamansäjja?

Intellektuell?

Nä. Men jag har fått nytt extrajobb...

Väldigt spännade!

Det komiska är att rödhårighetsfrekvensen på detta företag uppgår till 50%.

Livets vägar äro outgrundliga.

Så satt vi då där...

Jag, k och Hans. Hans och k är mina gamla skolkamrater. k är en av alla Johan vi hade i vår klass; k, E och Ludde. k och Ludde bor ihop. E har det nog inte gått så bra för. Nåväl.

Hans gick i min och k:s parallellklass. Han kom till vår skola på lågstadiet, tror jag. Han var väldigt jobbig, ett riktigt störigt barn som nog inte hade det så lätt alla gånger. Lite som jag. Inte heller så lätt alla gånger. Men vem fan har det? k var en av de killar som alltid var snäll mot oss flickor. Han var lite lost men retades sällan. Retades gjorde dock Hans. Jag påminner nog honom varje gång vi ses. På ett eller annat sätt. Inte för att jag vill men det blir bara så. Jag retades också väldigt mycket, för att visa att jag också kan. Jag hade ju nöjet att få vara med de snygga tjejerna trots att jag inte passade in... Jag tyckte att de som inte passade in behövde få veta det. Dessutom var jag bland skolans längsta med en vikt på 40 kg "NEJ, jag är inte sjuk" "NEJ, jag älskar godis och läsk" " NEJ, jag äter frukost, lunch, middag, kvällsmat" "NEJ, jag kräks inte" "NEJ, jag har inga bröst" "NEJ, jag kan inte äta upp mig" "NEJ, jag spyr inte" "JA, jag vill vara populär" "JA, jag vill hångla" " JA, jag vill få en ros på Alla Hjärtans Dag med RÖTT kort, inte bara gula" "JA, jag vill åka moppe" "JA, JAG VILL JAG VILL JAG VILL JAG VILL"

Barn är ju barn och barn är väldigt elaka. Men barn blir vuxna. Det måste vi komma ihåg.

Hur som helst. Jag, Hans och k. Vi har väl hållit sporadisk kontakt sedan grundskolan men häromdagen styrde vi upp ett möte. Hans har varit ute och rest väldigt länge men vi sa att vi skulle höras sist vi sågs då på juldagen. Jag vet att k bor i Sthlm men glömmer bort det lika fort...

Hans stannade en natt i Sthlm och vi styrde upp ett möte tillsammans med k. Det är så härligt med dem man inte träffat på hundra år men ändå känns som man träffade för någon vecka sedan. Jag vet väldigt lite om dem och de om mig. Jag vet knappt vad de andra sysslar med. Men på något sätt hålls vi samman.

Det diskuterades det gamla minnen och diverse uppdateringar om människor i Kristinehamn och vilka som flyttat och vilka som bor kvar. Vilka som fått barn och vilka som förlovat sig. Vilka som blivit par för att de är de enda som bor kvar och vilka som köpt hus i Björneborg. Vilka som sitter på bänken och vilka som dött.

Vi pratade så om klasserna i skolan och vilka roller vi haft... Vi konstaterade att vi måste gå på återträffen nästa år och i egenskap av kontrollfreak ska jag försöka styra upp någon form av återförfest. Som back in the days när vi hängde vid Strandjouren och åkte moppe. Eller ja. Jag tittade mest på.

Ingen av oss var särskilt populära men ingen var heller särskilt utsatt... Vi pratade om de populära. Vad har hänt med dem?

Ingen av dem har blivit särskilt framgångsrik. Så mycket kan vi säga. Inte sagt att någon av oss tre är särskilt framgångsrik heller. Men. Vi vågade oss påstå kommit en bit på väg. Vi vet vilka vi är. Vi kan ta hand om oss själva. Vi har det ordnat ekonomiskt. Vi vet att vi är värda något.

I alla fall i våra liv.

Vi vill inte ha barn just nu, vi vill inte sitta i en tvåa på Ringvägen i Kristinehamn, vi vill inte ha ett hus i Björneborg, vi vill inte åka bil vart vi än ska, vi vill inte hänga på Biljarden varje helg, vi vill inte jobba på posten, vi vill inte va förlovade, vi vill inte peka på ngn vi aldrig sett förut, vi vill inte åka på charter, vi vill inte åka till Karlstad för att gå på H&M, vi vill inte heja på alla på Systembolaget, vi vill inte åka bil till Picassoskulpturen för att äta mjukglass, vi vill inte vara trångsynta, vi vill inta sitta på bänken, vi vill inte lyxkäka på China Garden, vi vill inte titta på Lundsbergarna- VI VILL INTE. JAG VILL INTE.

Med detta inte sagt att något av ovanstående är fel. Jag avundas dem som vill och kan, men jag vill fan inte.

Jag vill dansa hela nätterna, jag vill bo trångt och dyrt i innerstan, jag vill cykla och åka kommunalt, jag vill gå på Riche, jag vill jobba med HR, jag vill vara tokkär, jag vill hälsa på nya ansikten, jag vill åka på utflykt till Grand Saltsjöbaden, jag vill ha H&M runt hörnet, jag vill kunna välja på tre Systembolag, jag vill dricka öl på Söder, jag vill käka italiensk glass på Nybrokajen, jag vill möta nya saker, jag vill lyxkäka på Lux, jag vill titta på Kungafamiljen - JAG VILL.

Vi vill helt enkelt inte bo i Kristinehamn.
Men.
Som sagt.
Vi kan ändå avundas de som vill. Och vi är ändå glada att vi växt upp i en småstad i underbara Värmland.
Vi älskar många som bor där.
Men.
Faktum kvarstår.

Inte trodde vi att vi skulle göra det vi gör idag när vi satt i den där sunkiga soffan på Bygget för hundra år sen. O visst. Vi har alla en lång väg att åka men resan ska bli mig ett sant nöje.

Jag log hela cykelvägen hem till min dyra trånga lägenhet.
Men.
Jag kommer skratta nästa gång jag betalar ockerhyran.

Fölä ä fan värte!

O funderar ni på att lämna småstan kan jag bara säga;
Gört dä ä värte!

Men kom ihåg;
Hon kan va jävligt karg och hård.
Så vass och falsk.
Så elak och stormig.
Så liten och dekadent.
Så irriterande och arg.
Så frustrerande och förbannad.
Så störande och lidande.
Så hysterisk och manipulativ.
Så bråkig och fördömande.

O visst fan gör det ont.

Men allt som oftast är hon underbar.

Stockholm åh mitt Stockholm.

Pole dance.

Någon som är sugen på lite "träning".....?

Kär i en hipster.

------>Hypen ä total!

Love it!

Edit: -----> texten

Konstfack.

Jag var på Konstfack igår och kollade in deras vårutställning.

Kollade på [ingenting] när de spelade. Det var.... Gulligt. Men väldigt svårt..

Svårt var en känsla som infann sig många gånger under de få timmar jag var där... Väldigt svårt. Fan va svåra folk ska va. O jag tittade inte runt särskilt mycket... Ibland är de väldigt svårt att avgöra; vad är en installation? Är detta ett konstverk? Är jag ett konstverk? Är Du en installation? Hm. Man vet liksom inte riktigt.


Det var en konstig känsla där ute... ALLA var såååå alternativa. Problemet är ju bara att när ALLA är alternativa blir det istället väldigt homogent... ALLA ser likadana ut.


Dresscode:
stora glasögon
lite för korta byxor
snörskor eller seglarskor
långkjol
blus
skrika färger alt. växtfärgat
höga byxor

Lite som Steve Urkel

Det mesta är såklart vintage men en o annan whyred-tröja eller julian red-byxa kan smyga sig in... Eller Carin Wester, Pour, A.P.C. och Acnejeans...

Ja säger inte att det är fult men blir så trött på att de tror att de är sååååå alternativa.


Ni ät inte.


Mainstream. Det är nästan så att Stureplansbrudarna förefaller originella i sammanhanget.

Förresten var jag nästan lite rädd att någon skulle konfrontera mig angående mina utelivsvanor. Jag går ju faktiskt mestadels ut runt Stureplan... "MEN." Hörde jag mig själv säga. "INTE Stures, Laroy o White Room. Så dä så." Mitt sällskap tittade frågande på mig... Ingen hade frågat.


Ikväll ska däremot nästan till söder...

Polly.

Är kanske min största last just nu.

Allt som oftast är jag lite osugen på att cykla till jobbet men på vägen kommer jag oftast på att det finns Polly där... Då trampar jag som aldrig förr.

Idag är jag hemma och "pluggar" och har försett mig med Polly.

Ikväll shakear vi på RSB! Peppen ä på töpp!

Book quiz

Blev lite ledsen när jag såg Babar... Men sen... När jag läste texten kändes det helt ok.... Den stämmer säkert in på många.. Men ändå. Ganska nöjd. O visst är Celeste vackert!

You're Babar the King!

by Jean de Brunhoff

Though your life has been filled with struggle and sadness of late, you're personally doing quite well for yourself. All this success brings responsibility, though, and should not be taken lightly. Life has turned from war to peace, from damage to reconstruction, and this brings a bright new hope for everyone you know. These hopeful people look to you for guidance, and your best advice to them is to watch out for snakes.
You're quite fond of the name "Celeste".


Gört---> Book Quiz

Handla mat.

Med tanke på föregående inlägg. Jag har lite svårt att handla mat. Jag vill inte folk ska se vad jag handlar. Jag blir nästan paranoid. Hatar att köpa toapapper för jag bajsar inte. Eller jo. Men inte officiellt. Toaborste tvingar ja min pappi att inhandla. Ja gört inte.

Det finns inte en chans att jag skulle gå o köpa frukost vid frukosttid. Jag är ju strukturerad och organiserad och har alltid frukost hemma. Basta.

Alla ingredienser till tacos vill jag helst inte köpa på en gång heller. Jag har oftast det man behöver, hemma. Sen är det bara att ordna med lite grönsaker och ev salsan.

O nudlar Jag tycker ju om det. Men vill inte att folk ska tro att jag ä en fattiglapp (vilket jag iofs ä men....)

Tycker också det är lite jobbigt att hyra film kl. 20, ensam. Inte för att det händer särskilt ofta men ja gört helst inte. Speciellt inte eftersom ja älskar dålig film. Dålig film som i "Helens små underverk", "Maid in Manhattan", "The wedding planner".... Alltså solskenshistorier ämnade för flickor... I hyllan står även mina absoluta favoriter "About a boy" och "Almost famous" men de är väl lite mer accepterade... Nåväl. Det blir alltså väldigt uppenbart att jag kommer se den ensam... Det spelar kanske ingen roll men jag tror att folk tycker synd om mig...

Men. Är det så att folk tittar i korgen eller bryr sig vad jag hyr för film? Jag brukar titta på andra... Och det kanske är därför jag är lite nojjig. Genom sig själv känner man andra? Eller tror jag för högt om mig själv?

Nudlar.

Jag har aldrig ätit nudlar eller ja... 3 för 10 nudlar har jag iaf aldrig ätiti... Tills igår när jag var på jobbet och va hungrig... Tänkte att det kanske var dags nu...

Så jag tog ett paket med biffsmak och förberedde mig på det värsta...

Men.

Det va ju gott. Jag älskar ju grillkrydda så detta va en väldigt bra upplevelse.

Nu har jag bara ett problem...

Hur ska jag inhandla dessa paket utan att östermalmstanterna ska ta mig för en fattiglapp?

Lillgammal?

Vuxentest:
Din vuxenpoäng är: 15.4
Din ålder borde vara 28.1 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse

Ojdå, ditt test visar att du måste tagga ner lite.
Du är lite för mogen för din ålder.
Kanske dags att sluta använda ICA-kortet eller sälja bilen?
eller varför inte beställa en resa till Kos?

Tips på saker att göra för att få mindre poäng

• Börja drick öl.
• Åk till Hultsfred, dvs festivalen, inte staden.
• Flytta ihop med några kompisar.
• Ge dina krukväxter till grannen.
• Sälj din bil, det är omiljövänligt.

Ganska tråkigt. Jag dricker redan öl, Hultsfred kommer jag aldrig åka till, jag har två halvdöda växter och äger ingen bil... Fast ja trodde nog att jag skulle bli minst 40... Känns bra att jag kom undan med en låg ålder.

Edit: Innehar en ålder på snart 25 år enligt almanackan.

Nätdejting

Jag provade nätdejting i höstas...

Pga tristess och att de flesta av mina vänner alltid hängde i par(ade sig)....

Det var ganska kul. O sjukt nervöst inför första dejten. Nåväl. Jag avverkade fyra dejter med olika personer innan jag la ner. Insåg att det faktiskt var väldigt svårt. Alla verkade roliga och trevliga via mail men IRL var de ju inte riktigt lika snygga eller roliga. Det är svårt.

Det sjuka var att tre av dem hade någon slags koppling till mig... Det kanske inte är så svårt när världen är så liten men ändå.

Kille 1 - hans ex-sambo är en av mina närmaste vänners flickvän
Kille 2 - hans bästa väns tjej har gått i mitt gymnasium (som är pyttelitet)
Kille 3 - hade släktingar i Värmland och bodde typ granne med mina föräldrar
Kille 4 - va allmänt knäpp och det kan jag väl relatera till mig själv också

Jag vill tillägga att jag inte hade någon bild på mig själv. Eller jo. En diffus bild där man såg att jag inte var tjock. Jag däremot träffade ingen utan bild.

Vad jag skulle komma fram till är att jag blev paranoid. Jag såg killar heeeela tiden från spraydejt och jag var livrädd för att bli igenkänd av någon på stan, trots att bilden var väldigt intetsägande. Jag skvallrade däremot alltid för mina vänner när jag kände igen någon.

En kille är jag fortfarande lite rädd för. Vi hade mailkontakt. Han va äckligt snygg men sen bytte han ut sin bilder... de jag tittat på va ca 4 år gamla, på de nya var han således 4 år äldre och av en helt annan kaliber. Vi hade väldigt trevliga diskussioner men det blev too much. Nåväl. Han borde inte känna igen mig.

Men det som fick mig att verkligen sluta var kille nummer 4

Jag var inloggad på spraydejt en hel kväll eftersom jag städade. Skulle träffa upp några vänner i en hotellbar i stan. En 20åring mailar mig och undrar varför det måste va så pretentiöst och att vi bara kunde ses och ta några järn i stan. Jag tänkte "Du måste våga för att vinna" och sen var han ju väldigt modig. Jag sa att jag var upptagen men att han gärna fick följa med... Tyckte att han skulle ha lte kredd för modet. Dessutom hade var han väldigt snygg och rolig i de två mail jag fått.

Sagt o gjort. Han kom in till hotellet. Ja höll på o dö av nervositet. Mina vänner tyckte jag var knäpp men rolig. O ja tyckte också det skulle bli spännande.

Väl där säger han;
20:Men. Är det Du?
S: Eh.... ja...
20: Men Du ljög
S:?????
20: Ja... Jag är ju 1.80
S:Ja... O ja är 1.77....
20: Näe, Du är längre...
S:??? Näe.

Som ni förstår blev denna inleding fruktansvärt konstig... Jag svarade med att gå till baren... O sen gick vi o satte oss med mina vänner. Han var sjukt nervös vi gav honom en break o pushade att han var sjukt modig....
Men. Han kunde ju inte föra sig normalt. Han höll fingrarna för munnen hela tiden så man hörde inte va han sa o sen när frågade va han sa svarade han med "Eeh.. Näe det var inget". Jag försökte prata men han svarade med att det räckte att vi hade öldrickning som gemensamhet. idiot. Jag fick styra hela samtalet. Det va katastrof. Han va självklart inte lika het i verkligheten... Men ok.

För att få det hela att röra sig lite gick vi vidare till Riche o vi frågar om han ska med... O ja. Det ville han. Att han inte fattade att han skulle gå hem. Han hade aldrig varit där o ville väl passa på... Vi hade inget o prata om på vägen dit förutom att han aldrig varit ute runt stureplan... Ojojoj. Han sa typ "ni kanske vill att jag går" Det ville vi men det säger man ju inte. Eller???

Sen säger han att hans plan var att åka in till stan o hångla upp mig. HAHA. Då får han nog lära sig o prata först. Well. Väl där går han på toa o vi alla hoppas att han är smart o drar... Näe. Vi gick vidare mot Berns... Han fattade inte att han kunde dra då heller så.... Vi gick hem. På norrmalmstorg frågar vi vart han ska...
20:Var som helst

Vi (mina vänner och jag) tittar på varandra med himlande ögon...

Jag förklarar att tunnelbanans röda linje går en bit bort och jag kan föja honom eftersom jag skulle däråt.
20: Ok.
Väl vid t-banan.
20: Det blir inge hångel va?
S: ???? Näe Du. Det blir det inte men... Du ska ha en eloge för att DU var så modig. Ta hand om Dig.

När jag kom hem stängde jag ner spraydejt. Usch. Jag kände mig FRI. Och jag tackar ändå 20åringen. Jag hoppas han mår bra.

Så sant som det är sagt...

silverfisken träffar rätt i hjärtat
Liksom Säkert! Kunde inte sagt det bättre själv....

Varenda bok jag kunde komma över läste jag
Och jag spydde aldrig vid kullen
Vid 4H-gården
Behövde aldrig ungdomsvården
Den enda som aldrig rökte
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Då lär man sig ju inte nåt
Jag var nog värd allt stryk som jag har fått

Den enda som inte tafsades på
Den enda det inte bråkades på
Den enda som hade en god relation med mor och far

Och jag grät mig till sömns efter alla dar
Och jag grät mig till sömns efter alla dar

De säger att det är kul att vara ung och fri
Fri från vaddå, från förpliktelser - tjenare
Man skulle hora och madonna,
Smart och korkad på samma gång
Man skulle ha en kille med bil
Man skulle ha en silverring
Jag var inte ens kysst
Men jag visste vem jag var

Så jag grät mig till sömns efter alla dar
Så jag grät mig till sömns efter alla dar

Tack kära år som går
Tack kära dagar som läker
En paus mellan nu och då
Och en paus mellan dig och mig
Jag såg dig på stan igår
Du såg ledsnare ut än då
Jag skrattade mig till sömns

Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid

Hämta hem här. Gört!

Prins John - Dansant

Så HÅTT!

Syster goes Kokosbjörne

Playa del sol blir verklighet.

Syster ska bli Bamseklubbsledare på Fritidsresor.

Woho va kul!

Nått är fel.

på min kropp.

Inte det vanliga... Lååååååånga lemmarna, fötterna, oproportionerna, behåringen, höga pannan, brösten o allt det där.....

Det är nått annat som inte stämmer. Känner mig yr och konstig. Konstigare än vanligt.

Möjliga orsaker:

1. Intervallstress
2. För mycket avokado
3. Brist på alkoholintag
4. För lite cola (coca)
5. För mycket sjåkladbollsmet (åt en hel bunke)
6. För långa promenader
7. Brist på umgänge (i dubbel bemärkelse)
8. För mycket intörnätthäng
9. Förslappad tillvaro
10. Ogjord hemtenta
11. Nya glasögon

Åtgärder:

1. Planera och GÖR saker bättre
2. Köp inte så många avokadosar på en gång (note: ICA bör sluta med sin kampanj "3för12")
3. Dricka öl asap
4. Köp hem coca cola
5. Släng havregrynen
6. Gå inte lika långt
7. Våldgästa vänner alt. gå på gatan
8. Avsätt internettid
9. ???
10. Jobba inte imorgon, gör tentan
11. Glida in på B&G och kolla om styrkan verkligen är rätt

Så. Nu kanske det ordnar sig. Tiden får utvisa.

Vad som helst men alkoholen ger ja fan inte upp....

Alltså. Jag och N pratade om killar och killar och killar och pengar och pengar.
Det är lite hektiskt med killar för vissa... Haha. Keep up the good work sista'!
Men. Jag själv är ganska nöjd. Lite uttråkad och ensam men på det hela nöjd. O glad. Slö i skolan men det får man tydligen va ibland. Spenderar mestadels mina kvällar med Stockholm åh mitt Stockholm...

Kan det bli bättre än så här?

Jag tror ju att jag är klar i skolan fast jag egentligen har över en termin kvar... O har kommit på att mitt problem är att jag vill ha ett flashigt jobb. Mm. Ja vet.
Naivt.

Sen vill ja ha ett bra extrajobb, gärna svartjobb. Med tanke på att CSN vill ha 14000 av mig.

Jävla cepen.

Jag blir så förbannat trött. Vi ska vinna på Lotto på lördag!

En väldigt intelligent konversation som utspelade sig via 3s nät idag:
N: När ja blir gravid ska ja fan gå mä i Viktväktarna
S: Men..
N: Jo, alltså, även om ja inte blir fet jag vill lära mig äta rätt
S: Ja, jag funderade på det för några år sedan... men det bygger ju på poäng... En gurka är typ 1 poäng o sen ska man äta 20 poäng eller vare nu ä på en dag... O då kan man äta 20 gurkor eller 1 polly. O då har man fått i sig hela dagsbeovet.... Det kan ju inte va bra... Ja tror inte påt.
N: Näe, iofs.. Men ja ska fan inte bli fet!
S: Näe... Men tänk alkohol... Då måste man spara poäng i flera dagar fölä ä jättemycket poäng.
N: Åh, just det. Då skulle ja leva på alkohol. För även om ja inte har några pengar eller poäng kvar... då lever ja på vad som helst... för alkohol... Alkholen ger ja fan inte upp...

Word.

Lennartz - Sandras sång

Lov'em!

Killar

Många killar har allvarliga fel.
Jag är super, det är alltså inte mig det är fel på. Basta. Basta gjorde jag förresten i Uppsala. O kanska ska görat imöra också. Vi får se. Segling iaf. Inte pretto som det kan låta. Jag kan inte segla. Jag tittar på. Ska försöka göra en insats. Well.

Fel utan inbördes rangordning, fel som fel helt enkelt. I kombination når de dock ökad effekt. Listan kan komma att uppdateras. That's for sure.

• Flickvän - som de nämner i förbifarten.... Fast å andra sidan... Vem är det värst för? Inte mig!
  
• Svartsjuk - som inte tål att fröken dansar, jag dansar väldigt dansant och love it!
  
• Dåligt självförtroende - som har "allt sitt" i jobbet men är helt störd privat.
  
• Ingen mamma - Jo, det är bevisat, killar som växt upp utan mamma är många gånger inte helt hundra... Ett undantag har jag träffat.
  
• Knarkare - Jo, jag är så jävla trött på dessa söta små pojkar som knarkar. SLUTA.
  
• Tar sig själv på för stort allvar - Hello varenda jävla bartenderslusk där ute. Ni är inte tuffa. Eller jo. Några finns det.

Love.

Hang up - gone gone and away

Sådär ja. Har nu avnjutit ännu en kväll på Kristinehamns Stadshotell. Som jag hoppades/befarade var min totala hang up från gymnasiet där...

Vi har haft ett gott öga till varandra men aldrig något mer. Någon slags spänning som funnits där... Men... vi har alltid varit upptagna på varsitt håll. Dessutom är han sambo med en person jag inte tål. Han fick inte komma på min tjugoårsfest, för henne. Frågan är väl vem som är mest störd.... han eller hon?Nåväl. För ett par år sedan sa jag tom att jag skulle släppa allt om bara han med H skulle överge idioten till flickvän och be mig flytta hem till Krille. Där och då sa jag att jag hade gjortet. Jag vetet inte men så var det då. Senast för ett år sen hade jag panik över att det aldrig skulle bli Han.Så igår. Det var förfest med mammi, R, syrran, vänner och mycket mycket sprit. Tog det väldigt lugnt för mitt huvud var inte vad det borde varit. En kräkande, nerbäddad syster och taxiresa senare stod han där då framför mig...

En kram, lite konversation och någon dans senare inser jag att han inte är "all that". Tvärtom. Sambofet, hunsad och patetisk. O dansa? Näe, det kan han inte. Det är något visst med pojkar som kan dansa. Tänk påt. Nåväl. En liten plats kommer han nog alltid ha men det känns skönt nu. Jag är fri. Ok. Jag kommer nog kanske alltid undra vad som hade hänt om vi "hittat" varandra när det begav sig? Men. Jag vill nog inte veta det ändå. Hus i Björneborg, jobb på Maxi, hänga på Biljarden och bli tjock? Nja... Jag vet inte. Avundas de som gillart. De som är nöjda med sitt liv här i Krillehöla med omnejd. Men det är inte min tekopp.

Nu återstår bara några få hang ups.... Det man inte kan få osv... Tids nog... Tids nog....

Dramaten och Knark

Var på Dramaten och Lång dags färd mot natt. Fem bokstäver;
Å N G E S T. Ojojoj. Men väldigt bra. Välspelat. Lena Endre var strålande.

Det är lite konstigt bara. Det handlade en del om knark. O knark har varit återkommande ämne i mitt liv på sistonde. Jag förstår inte. Knark överallt.

Efter ett möte i helgen har min tro om att var och varannan knarkar bara ökat. Fan va irriterad jag blir. Sluta knarka. Börjar nu i efterhand också inse att förra årets roligaste och mest annorlunda sommardag spenderades med någon som var hög... hela dagen. Jag blir så arg, ledsen, besviken.

Sluta knarka för i helvete, ni blir förstörda. Ja lövert. Förr eller senare.

Nåväl. I will keep on moving.

Love.

Mornington och stepp.

Sådär ja!

I tisdags var jag och lyssnade på lite musik igen...! Mornington fick äran att njuta av både mig och N. Karin och Mattias stod för undehållningen!
Karin var en utomordentligt vikarie till Maria som blivit sjuk...

Denna gång fick jag vara tyst om jag ville, härligt! De spelade ganska många klassiska "covers" and I love it. Rätt framfört kan man inte få för mycket av "Tears in heaven" eller ja... De flesta av oss har väl egentligen en ganska "dålig" relation till den låten då den fått äran att spelas på begravningar.... men vackert vare iaf!
Vi noterade också att det var väldigt längesedan vi hört "Unpretty" som i original framför(de)s av TLC. Sååå bra text.

Jag hade tänkt köra några steppmoves men de uteblev. Detta är dock ingenting jag kan ta på mig då jag hade vissa önskemål vad gäller musik.

Något underhållande för oss, mindre kul för Mornington är att deras "cafémeny" är totalt felstavad...

Nåväl. Den här helgen blev något tung... Ska göra ett nytt försök att vila den här helgen...

Steppen i söndags gick som... ja... en dans! Det var så kul!
Det började inte bra... var hemskt trött men de nyinhandlade skorna var ju bara tvungna att prövas...! Enligt killen i dansshoppern skulle mina järn på steppskorna vara himla bra... Det var andra gången och vår lärare var bortrest så vi fick en väldigt gullig tjej som vikarie. Det kändes som hon tog det lite lugnare och vi lyckades steppa tillsammans, väldigt snyggt. Det var sååå kul. Jag tror stepp är min grej! Sen gick jag o P en promenad på söder. Det var så härligt väder! Kan inte sluta le när solen värmer kinden. Det är väl iofs bara en tidsfråga tills pollenchocken kommer. Nåväl. Glasögon är på väg att inhandlas så det ska nog gå bra. Linser o pollen är nämligen en oerhört dålig kombination.

Ok. Denna vecka kommer bli väldigt kulturell. Imorgon blir det Lång dags färd mot natt på Dramaten på tisda blir det Rickard III på Stadsteatern. Skulle dessutom vilja se Sophie Zelmani ikväll men... Jag är lite trött på henne.

Se så. Ut i vårsolen!
Love.

Whigfield - Saturday Night Music.

Gu va ja gillart!

Leende Guldbruna Ögon.

Har precis tittat på andra avsnittet av denna härliga serie. Ja gillarn. Fares Fares och Yankho Kamwendo är så sköna! Ison & Filles medverkan gör ju inte det hela sämre. Haha. Dansband, hip hop och public service... Kan det bli bättre? Ja trort inte. Eller ja. Det skulle väl va om Lennartz bestämde sig för att köra "Eloise". Haha.

Nöjd?

Sitter här på jobbet och lyssnar på radion. Ett riktigt bra program om militärligan. Och mitt i allt kommer låten som är som skriven för mig... Jag lovart. Svensk musik när igenkänninghetsfaktorn är som bäst eller kanske värst...


Aldrig nöjd, aldrig nöjd

Usch, hur kunde jag dejta det där?
Att jag trodde det skulle fungera
Det började bra, men sen efter nån dag
Försvann all hans charm och han blekna
Det var inte den första i åroch definitivt inte sista
Det brukar bubbla från start
Med spännande prat
Romantiska möten med kyssar
Men sen tröttna jag direkt
Vilken äcklig andedräkt
Hans irriterande tics
Han är royalist
Jag förtjänar faktiskt något bättre
Jag lovar, jag kan fixa vem jag vill

Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så

Jag har verkligen provat med allt
Jag har träffat, för fan, hela världen
Från Paris till Shangai, slitna jeans och kavaj
Jag har till och med surfat på nätet
Men jag blir aldrig nöjd, nej, jag stör mig på allt
Han skriver så fult och han sjunger så falskt
Vilken läskig mustasch, alldeles för lat
Var är hans sinne för humor?

Hmm... Har iofs aldrig lidit av att någon har varit för lång. Haha.

Prins John.

Brunchen igår var mycket trevlig! Den innehöll öl och det höjde stämningen. Tentafirandet kändes bra. Vi begav oss sedan till Skånegläntans dagis (?) för att vara med i Ps kompis bands musikvideo. Prins John heter bandet och har nyligen fått skivkontrakt och med det en liten summa pengar för att kunna spela in en musikvideo. Låten som ska släppas heter "Dansant" och videon andades sommar. Det var sjukt kul. O gratis öl. Haha. Vi dansade och dansade. Bandet såg väldigt bra ut på scenen eller ja.. tralllen... sommarfest! Det gick fortare än vad jag trodde det skulle göra men tiden gick också väldigt fort. Som man brukar säga "- Det går fort när man har roligt". Dan-Anders, sångaren i bandet var väldigt peppad och styrde oss till Söderhof för senare aktivitet. Sunkigt är bra tänkte vi alla.

Jag, P och hans homies begav oss till Malmen för att käka middag, dricka vin och sedan gå till Söderhof. Ingen av oss var särskilt sugen på Plankstek nämligen. Gärna dricka öl sunkigt men mat... det vill vi ha osunkigt. Eftersom jag har halva priset på all mat och dryck kändes Malmen som ett halvsunkigt men bra alternativ. Nåväl. Väl utanför Söderhof inser vi att det är stängt. Ingen har ringt och meddelat så vi ringer upp och kollar. Omstyrt till Kvarnen. Kändes lite tröttsamt att gå tillbaka till utgångsläget men men. Ingen av oss var särskilt pepp på Kvarnen men när vi alla känner bartenders där är det lätt att bli kvar...! En i gänget jobbar där och styrde upp singeln nere på eld. Hela gänget dansade så "Dansant" nere i källaren! KUL! Flera började droppa av så fyra av oss fortsatte till Ljuggrens. Det är ganska schysst inne i gallerian. O dessutom har jag ju börjat gilla den musiken... Hm. Vet inte ens vad man kallar den. Men mina öron skulle nog säga melodiös house??? Jaja. Vi var ganska sega efter x antal timmars öldrickande men vi rullade vidare mot Ett litet hak och Hell Yeah. Det var skrikigt och skränigt... Ja. Musiken alltså. Drack lite öl. Två till droppade av så då var det bara jag och P kvar. Han var inte alls sugen men jag tvingade med honom till Riche ca 01.00. Jag var också lite seg efter 11 timmars öldrickande, vi kom aldrig riktigt igång... Men P hatar Riche. Jag gillart men det är som vi alla vet alldeles för trångt. In o ut. P gillar East så vi gick in o sen ut. Vi hade allvarliga planer på Oxid men kom på att det är nog bättre en dag när vi är på g.

Det brukar bli galet när jag o P drar igång våra "supa-hemma-kvällar". De kan sluta precis var som helst; Bullwinkle, Soap Bar, Spy Bar, Olssons... Ja. Vi är öppna för alla förslag. Haha. Men vi enades om att bristen på HotShots var anledningen till att denna kväll aldrig riktigt kom igång. Gott så. Nästa gång är det jag som tar med Gallionon! Så utanför Oxid bestämde vi oss för att ta kvällen och skildes åt. Vi hade lovat varandra att va i säng senast två. Jag tror vi höllet! Eller ja. Jag var iaf hemma innan två. Trodde aldrig jag skulle lyckas! Återkommer angående steppen.

Love.

You are one of those people.

Ja. Skulle ta skurhinken och sätta igång. Öppnade media player (eftersom jag inte har itunes eller någon ipod heller för den delen men de går väl kanske lite hand i hand...) och valde låtlistan "december" för att den är lagom för en lördagseftermiddag efter en tenta o ja... Valde "spela upp blandat" och så kommer den. Den där låten. Var tvungen att sätta mig ner och titta ut över hustaken och tänka lite. Att titta ut över hustaken är nog en av de få sakerna som är bra med min lägenhet. Det finns det fler som tycker. O ja. Den här låten dåra, Sophie Zelmanis mästerverk. Sophie ja, där finns det en del att säga men jag återkommer i ämnet.

I can wake up to a bad day
I know how to go from there
But you
I can't handle
It's not that you're not welcome
You're amazing in my eyes
It's me that change too much
around you

You are one of those people

I can think of a million reasons
and times when I should
shut my mouth
But I feel like a fool
around you

You are one of those people
that just ain't good for everyone
I have nothing against you people
But I don't like what I become
We will never know eachother
It's not much to cry about
But why I get so strange around you
might be something to work out

Hög igenkänninghetsfaktor (ett högst vetenskapligt vedertaget begrepp) när den är som värst.

Love.

Tentan är över!

Nu är tentan över men den här sköna "Åh, jag slipper tänkta på det mer-känslan" har inte riktigt infunnit sig... Konstigt. Kan bero på att jag inte pluggat jättemycket och inte hängt på uni-bibblan lika mycket som jag brukar. Det är inte lika kul när jag inte har mina klasskamrater där. Vi har börjat med våra huvudämnen och "mitt gäng" har valt andra ämnen än mig. Men men. Jag tror jag klarade den i alla fall. Och P talade in ett meddelande under tentan. Han ska bjuda på brunch kl. 13 för att fira att tentan är över! Mycket trevligt initiativ.

Jag var faktiskt ute en sväng igår. Ps vänner hade ordnat en "after-work" grej i Vasastan. Kom inte dit förrän 22, hälsade runt, drack en öl, stiftade nya bekantskaper och gick hem 23.00. Var förbi 7-11 och inhandlade cola till tentan. När jag släckte för natten och blundade kom jag på att jag glömt ställa klockan. Haha. Tur var väl att jag kom ihåget. Vaknade dock inte av första ringningen, hade planerat att gå upp kl. 07 för att ha god tid på mig. Gick upp 08.00 men hann mer än väl. Bara käka frukost och sen glida i my one and only pair of baggy jeans. Måste köpa fler.

Nu ska mitt hem få en skinande finish igen. Ser fram emotet! O imorrn börjar steppkursen! Woho.

Tentaångest.

Ja. Så sitter hon här och har allmän ångest. Delvis för att jag vet att jag inte pluggat lika mycket som jag borde delvis för att jag vet att jag borde klara det eftersom det är fjärde tentan med ungefär samma litteratur. Det sackas organisationsteori i allmänhet och Mintzberg i synnerhet. Maskinbyråkrati bla bla bla Professionell byråkrati bla bla bla. P tyckte jag verka ha koll på läget men grejjen är den att han såg inte att jag läste en hel del innantill när jag pratade om vad jag lärt mig... Dumt. Men nu har jag försakat ännu en dag framför datorn. Sa till mig själv imorse att det faktiskt kunde vara skönt att vara kvar hemma. Äta när jag ville, koka kaffe när jag ville... Men. Efter varje sk pluggdag i hemmet lovar jag mig själv att ALDRIG mer stanna kvar hemma. Även så idag. Nu är tentan kl. 09.00 imorgon så det är inte så mycker mer att göra.

Jag har iofs haft hemskt kul de dagar jag inte pluggat så det får vara värt eventuell omtenta. Word.

Det som stör mig lite är att en bekant ska ha en liten tillställning på en bar här i stan och jag måste vara hemma och sussa sött lagom tidigt. Lite öl dämpar dock nerverna. Det bestämmer jag mig för i alla fall. Imorgon ska jag nog jobba lite efter tentan, undra i dagsläget varför jag erbjöd mig men jag kommer att vara helt själv på kontoret så det är bra! Jag försökte få med P på "Linje Lusta" men det gick inte. Kanske blir bio istället. Sen titta förbi "Ett litet hak" och försöka utstå några minuter hårdrock. Eller ja. Jag gillar viss hårdrock, typ den som spelades på radio och MTV när jag var yngre. Under tonåren älskade vi (läs jag o Flodda) Linkin' Park. Men jag tror inte det går in i "Hell Yeahs" repertoar. Tyvärr.

Flodda ja. Denna underbara lilla varelse som det blev lite tokigt med för drygt ett halvår sedan. Vi har inte pratat med varandra sedan dess. Vi är nog båda väldigt stolta. Men faktum kvarstår. Hon är en av mina bästa vänner som vet så mycket inte många andra vet. Jag vet mycket som mycket få vet. Jag har mina egenheter, hon sina men vi accepterar dem och låter varandra va som vi är även om det är ett rent helvete många gånger. N är också medlem i denna lilla klubb. Hon har väl kommit lite i kläm men klarat det galant. Jag tror det löser sig. Det gör det alltid, som Timbuk säger.

Love.

Fröken Fräkens vidunderliga resa.

Snart börjar den...