Bitter.

Fy fan. Ja har gått o blivit bitter på äldre dar. Åh. Ja bara klagar o klagar o är ensam o är ensam.

FAN.

Kan nån be mig att rycka upp mig?

Ja cyklar längs Skeppsbron i solnedgången, hör Sophie i öronen o tänker på den härliga dejten ja va på i söndags. O ja älskart. Men. Ja kommer inte ifrån bitterheten.

Ja tror mig veta vad som ligger bakom.

Midsommar. Denna förbannade högtid. Brukar gillat o förra året va grymt. Som fan. Men. I år. Åt helvete. Det är ärligt talat INGEN som bjudit med mig. Å då vill ja poängtera att ja har faktiskt en hel del kompisar. Sjukt. Nu förväntar ja mig inte att någon ska styra upp allt åt mig men... Nåja. När ja påtalat min ensamhet har ja blivit inbjuden till diverse fester men ja har lust att bara dra nått gammalt över mig o käka lakrits o dricka cola. O kanske tom åka in till jobbet på lördag...... ÅH. Ja ä så förbannat jävla asbitter. Förlåt. Snart ä ja back on track.


TYCK OM MÄJ!