Hang up - gone gone and away

Sådär ja. Har nu avnjutit ännu en kväll på Kristinehamns Stadshotell. Som jag hoppades/befarade var min totala hang up från gymnasiet där...

Vi har haft ett gott öga till varandra men aldrig något mer. Någon slags spänning som funnits där... Men... vi har alltid varit upptagna på varsitt håll. Dessutom är han sambo med en person jag inte tål. Han fick inte komma på min tjugoårsfest, för henne. Frågan är väl vem som är mest störd.... han eller hon?Nåväl. För ett par år sedan sa jag tom att jag skulle släppa allt om bara han med H skulle överge idioten till flickvän och be mig flytta hem till Krille. Där och då sa jag att jag hade gjortet. Jag vetet inte men så var det då. Senast för ett år sen hade jag panik över att det aldrig skulle bli Han.Så igår. Det var förfest med mammi, R, syrran, vänner och mycket mycket sprit. Tog det väldigt lugnt för mitt huvud var inte vad det borde varit. En kräkande, nerbäddad syster och taxiresa senare stod han där då framför mig...

En kram, lite konversation och någon dans senare inser jag att han inte är "all that". Tvärtom. Sambofet, hunsad och patetisk. O dansa? Näe, det kan han inte. Det är något visst med pojkar som kan dansa. Tänk påt. Nåväl. En liten plats kommer han nog alltid ha men det känns skönt nu. Jag är fri. Ok. Jag kommer nog kanske alltid undra vad som hade hänt om vi "hittat" varandra när det begav sig? Men. Jag vill nog inte veta det ändå. Hus i Björneborg, jobb på Maxi, hänga på Biljarden och bli tjock? Nja... Jag vet inte. Avundas de som gillart. De som är nöjda med sitt liv här i Krillehöla med omnejd. Men det är inte min tekopp.

Nu återstår bara några få hang ups.... Det man inte kan få osv... Tids nog... Tids nog....