Nu rullar det.

Dä ska fan va gött o leva!

O ibland äre så förbannat jävla härligt!

Kommande helg kan bli den bästa på länge.

Nöjd med livet på nått sätt.

Ja, mycket ligger i att det snart är helg och jag ska få dansa arslet av hela Reisen, mina skavsår till trots.

Det är ju Accelerator i helgen men ja tycker fan dä ä lite för dyrt.. O sen när bästa RSB är tillbaka på hemmaplan på lördag känns uni som ett fruktansvärt dåligt alternativ. Söderhäng och sen via bron och RSB mot hemmets lugna vrå!


Åh. Ja ska bli kär i en hipster!

Raderad.

Nu gör ja en Alex Schulman.

Ni åker ur min telefonbok:

August RSB
Calle Andrea
Daniel Norberg
Hans Holland
Hilton-Viktor
Jakob East
Jesper Strömstad
Jonas 7-11
Linus Europcar
Martin Riche
Micke Agnes
Philip Wallgren smögen
Richard Spray
Svara Ej-Spray-Christoffer
Tobias HET

Häppåer!

Gå ut.

Ja vill gå ut.

På krogen alltså.

Har ju varit så städad nu i flera veckor.

Ja vill dricka HåttShåtts och dansa på bardisken.

Ingen vill gå mä mig. Bakis säger de. Oruttiga säger ja.

Underbart!

Midsommar var UNDERBART!
Började dagen med att baka två olika tårtor. En chokladbollstårta med smält choklad och en citronsockerkakstårta med smörkräm, chokladbitar och chokladglasyr. De behövde vara lätta att bära och passa till jordgubbar. Hade svårt att välja kläder. Jag ville ju va sådär härligt somrig och snygg. Anpassade mig dock lite. Det blev en klänning (med graviditetsvarning) lila och rosa stora psykedeliska blommor, leggings och sneakers. Addade lite glamour med min guldskimrande bolerojacka i satin. I vanliga fall hade jag nog tagit en snygg klänning och högklackat.

Blev sen och missade tåget. Det gjorde inget. Mitt sällskap hade också missat tåget så vi kom lite senare än de andra.

Väl framme var långbordet uppdukat, potatisen puttrade och vi hängde upp ballonger... Tackade mig själv för rätt klädval. Torpet. Det var verkligen ett litet litet torp. Fult och schavigt. Vänta. Charmigt menar jag. Enormt stor tomt med nybyggda lyxhus runt om. Men inte på denna gård. Bara det lilla lilla torpet med utedass. Ett väldigt fint utedass med zinkhandfat och kallvatten. Helt lovely. Idel sköna människor. Alla hade med sig mat och vi delade på allt. Det dracks nubbe och skålades i plastmuggar. Stereoanläggningen spelade ragga och hiphop om vartannat. Besticken räckte inte riktigt och tallrikarna var udda. Pappersdukarna satt fast med spik och någon satt i en badenbaden en annan på en rutten stol som var på väg att ge upp. Det droppade in nya människor hela dagen. Och det var ett stort överskott av pojkar. Många var dessutom väldigt håtta! Mina nya sneakers gjorde succé bland männen, klänningen likaså. Inte för att det hade spelat någon större roll men vem fan har dött av komplimanger?

Killarna spelade fotboll och tjejerna fann varandra. Vi var på väg att diska men beslöt oss för att inte görat. Bra. Vi fegade ur och bar iaf upp allt till torpet. En kille stukade foten. Vi pratade med syster Birgitta på sjukvårdsupplysningen. Allt gick bra. Vi andra gick och badade. Jag badade inte. Orkade inte med att ha blött hår. Gick tillbaka och roddade lite inför grillningen. Grillade och eldade. Någon visade sin pyromanisida. Ägaren fick tillslut hindra honom från att låta ännu en pall slukas av lågorna. Efter grillningen hittade jag pulverkaffe och lyckan var gjord. Kokade vatten och tog fram mina tårtor och vaniljsås. De gjorde succé!

Sen var det dags to hit the dansbana. Det var lovely. Hela byns invånare hängde vid dansbanan. Det fanns gevärsskytte, tombola och grillad korv. Det var inte så mycket dans men det styrde vi snart upp. Jag buggade som aldrig förr. Sen anammade vi en gammal klyscha; Man ska sluta när det är som roligast. Sagt och gjort. Vi gick och tog sista bussen mot city. Hemma 01.15.
Min skepsis mot midsommarfirande i Farsta var helt obefogad.

O knappt en droppe regn på hela dagen. Enligt uppgift har alla mina vänners midsommarfiranden (som jag inte varit bjuden till...) innehållit regn. Så kan det gå!

Denna Midsommarafton placerar sig på Topp 3 och jag har lärt mig något om midsommarfester. Allt behöver inte vara perfekt. Allt behöver inte vara uppsyrt. Det gör inget om potatisen är överkokt. Det gör inget om besticken inte räcker. Det gör inget om man inte har en blomsterkrans i håret. Det gör inget om någon stukar foten. Det gör inget om man bara känner en person. Det gör inget om man har gympaskor. Det gör inget om det inte finns någon midsommarstång.

Livets vägar äro outgrundliga. Man vet aldrig vad som lurar bakom nästa krök.

Scrubs.

Mmm. Nu har ja kommit in i en ny Scrubsperiod.

Ja hatat först när det började visas men fastnade när ja väl gav det en chans. Älskart!

Ska precis sätta mig tillrätta med Doritos, cola o filt.

Måste köpa de andra boxarna.

Ja ska gifta mig med J.D.

Önskelista.

1. Buggkurs inkl. buggpartner

2. Heldag med Lennartz inkl. framförande av Sandras sång

3. Heldag med Sven-Ingvars inkl. framförande av Fröken Fräken

4. Röd Volvo 240 Grand Luxe Touring

5. Middag med Prinsen (OBS! Carl-Philip alltså. Men bara för att han är Hertigen av Värmland)

Egna beslut.

Läste ett inlägg hos Andreas idag... O började tänka. "- Wow tänker Du?". Nåväl. Ja kannet. Om ja villet.

Hur som helst.

Jag tycker om att vara "vuxen" att ta egna beslut. Tycka vad jag vill. Ta reda på vad jag vill. Känna som jag vill. Hata mig själv. Älska mig själv. Ta på mig själv. Leva livet som jag vill.

Ibland behöver jag dock lite guidning. O då vet mamma bäst. Mamma vet allt.
Vilka skor. Vilket tvättmedel. Vilken hårfärg. Vilken middag. Vilken kille. Vilken fest. Vilken kompis. Hon svarar alltid rätt. Hon svarar; "Sandra, vad tycker Du?" O då vet hon. Jag vet. Jag vet bäst. I mitt liv. Så har det alltid varit. Vilken tid. Vilken cykel. Vilken mat. Vilken fritidsgård. Vilken tröja. Vilka skor. Vilken kille. Vilken kompis. Jag har fått rullt förtroende från barnsben.

På gott och ont.

Jag och mamma och syster har varit ett järngäng. Vi har klarat allt. Vi har inte haft det särskilt jobbigt och hemskt. Bara tufft. Tufft att få det att gå ihop. Jag o syster har lärt oss att aldrig fråga efter något. Att aldrig kräva något. Vi har lärt oss själva. Jag har lärt mig. Jag har lärt syster. Syster har lärt mig. O vi kan. Vi kan och vi vill. Vi.

Mamma har alltid sagt; "Jag vill ge mina barn allt det jag inte fick när jag var liten". O det har hon nog. Vi fick så mycket kärlek. Fantastiskt mycket. Trots att jag kokade korv o makaroner för tredje dagen i rad till mig och syster. Trots att jag sov hemma själv om nätterna när jag var tio. Trots att mina vänners föräldrar tyckte jag var konstig. Trots att min mamma svor otroligt mycket. Trots att vi hade ful bil. Trots att vi inte fick duscha så länge vi ville. Trots att jag blev arg för att jag fick en svart stereo vid sex års ålder, jag ville ha en vit. Trots att jag fick coca cola i nappflaska. Så mycket kärlek och allt det materiella plånboken tillät. Allt mamma inte fick när hon var liten.

Jag var ju stor som liten. Jag kunde också. Jag tog ansvar. Jag fixade själv. Det är väl inte för inte fröknarna i lekis undrade hur de skulle klara sig utan deras hjälpreda när min klass gick ut. Det är inte för inte jag aldrig tar sista kakan i paketet när jag vet att någon annan kanske vill ha. Det är inte för inte jag skickar julkort. Det är inte för inte jag inte vill flytta utomlands. Det är inte för inte jag skickar namnsdagskort. Det är inte för inte jag fortfarande vill ha banantårta fast jag fyller år i jordgubbstider. Det är inte för inte jag pluggar på universitetet. Det är inte för inte jag alltid påtalas som "rationell". Inget är för inte.

Jag ville alltid vara bäst. Jag vägrade hjälpa syster med läxan för att jag ville vara bäst. Det är inte för inte syster bor i småstaden och trivs med det. Det är inte för inte hon är mer vresig och rättar sig efter andra. Tänker för lite på sig själv. Det är inte för inte jag fick panik när syster ringde och sa att hon skulle plugga på folkhögskola. Det låg en ansökan till Stockholms Universitet innan vi lagt på luren. Plugga har ju varit min grej. Ingen mönsterelev men bättre än syster. Det är sjukt. Men jag är tacksam för att jag insett att jag var dum och att syster är så jävla mycket bätte än mig. O jag låter henne vara det. För det är det hon är. Så jävla bra. Min alldeles egna syster. Bara min. Världens bästa lilla lillasyster. Hon kan bli så förbannat jävla asgrinig. Usch va jag hatart. Men. Hon är ju syster. O jag o syster kommer alltid att vara vi. Det var vi. Det är vi. Kommer alltid vara vi. Vi.

O jag har aldrig förut sett någon gråta så hysteriskt av lycka. Lyckan som sköljde över henne den där 20-årsdagen hon hade för drygt ett år sedan. Då jag med världens minsta ansträngning köpte oss två biljetter till en konsert. Tror aldrig jag kommer att se någon så glad igen. Det var underbart. Se där. Då fick jag va bäst igen. Näe. Det är inte så längre. Jag hoppas inte det. Jag har svårt att visa tacksamhet. Är tacksamhet ett tecken på svaghet? Jag kan minsann själv. Ingen välgörenhet här, tack. Låter inte så smart.

På senare år har jag ju insett att vi faktiskt var en tattarfamilj. En sån familj som jag såg ner på. Men vi var inte sämre vi. Jag trodde vi hade en "fin" familj och låtsades att vi hade det. Vi bodde ju i radhus, fick leka inomhus och hade bil. Minst lika fin som mina kompisars familjer. De med perfekt fasad. Jag var iofs hemskt avundsjuk på speciellt en familj. Det sades att de tre syskonen aldrig bråkade. Att föräldrarna aldrig behövde tjata på sina ungar. Nu vet jag bättre. Det var en fin fasad. En fasad som rasade. Så kan det gå.

Det blev spretigt. Men. Så är det. Jag låtert va. Jag behöver inte va bäst.

Fy fan för smileys.

USCH. Va äre för fel på folk?


Vilken normal människa använder smileys o diverse äckliga uttryck?

Tacka vet ja Alex Schulman. Kunde inte sagtet bättre!

Nu vet ja!

Just det. Nu kom ja på varför ja är så förbannat bitter inför midsommar (förutom det jag redan berättat om då...)...

För några månader sedan var jag på en fest med en nära vän till mig där min vän kände ngn som kände ngn. Det var en mycket märklig fest. Eller ja. Människorna var märkliga. Killar stora som HUS. Inte äckliga gymkillar med pansarkedjor och vidriga hundar. Men. STORA. Äckligt stora. Några utan underhudsfett. Jo. De bodde nog på gymet men hade också lite innanför pannbenet. Nåväl. Vi hade en väldigt rolig partykväll. Bl.a. provlåg jag lägenhetsinnehavarens sovloftsgolv made of pure glass. Alltså. Det va någon form av trapp upp till ett torn där han hade en säng på ett golv av glas. Sjukt. Ja va bara tvungen att ligga på golvet. O inte ligga som i ligga utan bara ligga på det och titta ner på de andra. Jaja. Det va som sagt kul men ja skulle aldrig komma att träffa ngn av dem igen. Våra världar krockar liksom inte.

Men så en dag...

Då ringer min väns vän som tagit med oss till den här festen och tyckte att det hade varit så trevligt så han frågar om vi inte ska följa med till Barcelona i juni. Min vän och jag funderar en stund men sen tittar vi på varann och säger; "Vad har vi o förlora? INGET!"

Vi skulle bara behöva pröjsa flygbiljett, hus hade de redan ordnat och var bara glada att vi ville komma ner....

Men så. Fick vi reda på exakt vilka datum........... Midsommarhelgen ingick i datumen.

Min vän börjar skruva på sig... O jo. Visst. Absolut. Tjena. Hon kan ju inte åka ifrån sin pojkvän på självaste MIDSOMMAR. Herre min je. Ja ska inte säga för mycket. Vet inte hur jag själv hade gjort men.... Det hade nog varit jävligt trevligt o hänga i Barca istället för Farsta på Midsommar. Dä ä ett som ä säkert.

Love.

Idag ÄLSKAR jag den här låten.

Vem ska ja ligga mä?

För att komma in ----> här?!

Ja bara måstet!

Bitter.

Fy fan. Ja har gått o blivit bitter på äldre dar. Åh. Ja bara klagar o klagar o är ensam o är ensam.

FAN.

Kan nån be mig att rycka upp mig?

Ja cyklar längs Skeppsbron i solnedgången, hör Sophie i öronen o tänker på den härliga dejten ja va på i söndags. O ja älskart. Men. Ja kommer inte ifrån bitterheten.

Ja tror mig veta vad som ligger bakom.

Midsommar. Denna förbannade högtid. Brukar gillat o förra året va grymt. Som fan. Men. I år. Åt helvete. Det är ärligt talat INGEN som bjudit med mig. Å då vill ja poängtera att ja har faktiskt en hel del kompisar. Sjukt. Nu förväntar ja mig inte att någon ska styra upp allt åt mig men... Nåja. När ja påtalat min ensamhet har ja blivit inbjuden till diverse fester men ja har lust att bara dra nått gammalt över mig o käka lakrits o dricka cola. O kanske tom åka in till jobbet på lördag...... ÅH. Ja ä så förbannat jävla asbitter. Förlåt. Snart ä ja back on track.


TYCK OM MÄJ!

Smeknamn.

Haha!

Gött!

I skrivandets stund innehar jag nr. 813.

Check it ---> out

Underbart!

Edit: Nu har jag nr. 834

Edit 2: Nu har jag nr. 838

Malma Kvarn.

Vilken förbannat härlig helg jag haft! Eller snarare vi... Jag och två pojkar. Vi åkte ut i fredags em. Grundade med thaikäk på Värmdö och shoppade alla förnödenheter såsom grilloffer, alkohol och frukost. Skulle varit ute en dag men vi fick ha båten en natt till... Kände att jag kanske ville gå ut i stan på lördagen men efter ½ sekunds övervägande var beslutet om två nätter taget. Vi åkte ut till Finnhamn och hängde där på fredagen, väldigt mysigt och skönt att inte behöva göra mat på kvällen... Vaknade runt tio och runt lunch åkte vi till Malma Kvarn. Solen strålade som aldrig förr. Underbart! Lade till vid Malma runt fyra och hängde där hela kvällen. Sov i solen, löste korsord, grillade, drack vin, vann i Monopol. Vilken jävla helg det har varit! Har inte tänkt på er inne i stan många sekunder!

Dä årner sä.

Ja sägert. Sista sommaren som student och tanken var att jag ville göra något "riktigt" något som jag kan jobba med sen.... Inte slita för skitlön på lyxhotell. No. Not this summer. Men... Tiden har gått... Jag har bra och "riktiga" extrajobb sen tidigare men de behöver inte så mycket folk under sommaren... O eftersom jag har de här extrajobben så har jag tänkt på allt från att slappa runt med vad som helst till att arbeta i butik eller kanske ambulerande eventpersonal eller åka till Norge... Jag har tänkt: "dä årner sä". För en gång skull. Jag har ju allvarliga planeringsbehov men har liksom inte orkat riktigt. Har tagit några ströpass på hotellet för säkerhetsskull...

Och förra veckan hände allt detta på mindre än 36 timmar.

Sms 1: Hej Sandra! Har Du något sommarjobb? Min syster behöver någon på sin mäklarbyrå under sommaren... ./.../

Sms 2: Hej Sandra! Har Du redan fullt upp i sommar? Min syrra behöver någon på Sverigekontoret för ett av världens största biluthyrare.../.../

Samtal 1: Hallå Sandra! Det är E från lyxhotellet. Tänkte kolla om Du har lust att hoppa in lite på bokningen här i juli?


Hur ska jag prioritera nu?

Jaja. Dä årner sä.

Ibland ä livet gött!

Hot.

I parken diskuterades låttexter när någon kom med den briljanta idén att skicka hot till artister med diverse plågor.....

Tomas Ledin: Snart tystnar Du.

Orup: Från Djursholm till ståplats i Nybroviken.

Niklas Strömstedt: Sista morgonen. Den är kommen.

Per Gessle: Snart ligger Du under en sten vid ett träd i en sjö.

Lill-Babs: Lev livet. Du ska få se vem Du roar Dig med.

Chinateatern, när solen börjar gå upp, natten till 9e juni.

Rödhårig långbent värmländska dansar bredvid hipsterpojke.

Hipsterpojken: "Jag älskar Dig! ...men jag är för kort"

Soool.

Hade en underbar kväll på Mariaberget igår med några klassisar och vänner. Lovely! Vilken vy man har över Sthlm där... Så jävla vackert! Det var dock några knarkidioter bredvid oss. Hur fan orkar man sitta på ett berg o knarka vid 40 års ålder? O dessutom dra med sig högtalare och ipod med sjukt dålig techno.

Vi hade planer på att skramla ihop något tusen gå fram till dem:

Vi: "Förlåt"

Räcker fram pengarna.

Knarkisarna: "???"

Sen stampar vi sönder musikutrustningen.

Skulle varit väldigt kul men hade varken råd eller mod... O sen hade de en väldigt stor o äcklig hund. Jag hatar djur.

Chinateatern var över förväntan! Kommer nog hänga där en del...

Har inte pallrat mig till Trädgår'n än... Har liksom inte vägarna förbi sådär... Men nästa vecka tror jag det är RSB igen. Då SKA ja.

O idag cyklade vi till Hornstull, käkade och hängde på Reimers. Så jävla gött. Har skrattat till tårar ett antal ggr. Haha! O brun börjar ja bli. Love it!

Ikväll: Lugnt och kanske grottfest.

Sommar.

Det är underbart att l'été äntligen är här... Däremot har jag ingen som helst lust eller ja... det blir kanske långtråkigt att inte jobba... Alla vänner jobbar eller parar sig och jag är liksom alldeles alldeles ensam... Eller ja... Men nästan. Det är tråkigt. O idag när sommarkvällen är alldeles lovely sitter ja här hemma...

Men imorrn ska ja pressa. Sol alltså. Ensam iofs.

Någon som vill leka?

Dä ska va gött o leva.

Fan.
Idag:
Snygg kompis.
Humlanhäng.
Sandyslunch.
Jobb.
Humlanhäng.
Café cooler.
Nybrokajshäng.
Cykeltur.
FBK-häng.
Prins John.
Cykeltur.
Nattmacka.

Det har varit en bra dag.

Men. Det känns inte på topp.

But WHY?

Ja örkert inte.

Fy fan för hang ups.

Ja blir så trött.

HAN som varit borta ett tag har kommit hem.

HAN är dålig.

HAN är inte bra.

Iaf inte för mig.

Nu blire Sophie igen.

FÖRSVINN.

Arbetarungen på Operan.

Så ringde han då och frågade om jag ville följa med på ballett samma kväll... Hade egentligen inte tid men det brukar ju va de spontana upptågen som blir roligast...

Det roliga var att ja liksom inte greppade var det skulle va. Han som har lite bättre koll och även varit på genrepet för Cendrillon informerade att Kunliga Operan även skulle besökas av Kungaparet och deras minsting.

Hade varit i plugget hela dagen och sedan i möten... Fick åka dit som ja var dvs ganska sliten och i jeans, matlåda och dator i väskan... På morgonen hade jag tänkt sätta på mig converse... Tackade mg själv för att jag valt pumps iaf. Det var väldigt olika uppklädningsgrad... Allt från aftonklänning till jeans och gympaskor och mest något mitt emellan. Nåväl.

Jag blir så fascinerad av sådana platser som andas så mycket... finkultur... eller... ja... ja känner mig väldigt mal placé men samtidigt hemma.

När alla satt ner kom då kungaparet med sin minsting... Alla ställde sig lite taffligt upp. Det kanske inte är varje dag man hänger med dem och har koll på hur man ska bete sig, inte ens i societeten... Jag och han skrattade lite... Ok. Nu vet jag att ballett inte längre är en aktivitet endast ämnad för societeten men faktum kvarstår. Det finns liksom i väggarna, hela känslan av att det faktiskt inte är menat för arbetarungar.

Men. Det var fantastiskt! Vi hade plats på första raden. Ja gillade att man hörde ljudet från tåskorna och såg svetten lacka på dirigents flint. Musiken, rörelserna och inte minst känslan; arbetarungen på första raden på Operan. Det var nog väldigt tacksamt och se en story jag kände igen. Allt var lite konstigt. Jag vet inte hur det brukar va men jag skulle nog sätta definitionen; knäppt. Mycket humor och galna kostymer. Loved it! Fe:n var doppad i glitter... Så himla fint. O "balklänningarna" var också väldigt fina med precis rätt snitt för personligheterna... O i pausen fyllde han i det jag inte riktigt förstod... Han är en sån gentleman. På ett väldigt bekvämt och bra sätt, inte bara för att utan för att det är naturligt. Love it! Fram för fler gentlemän!

Han konstaterade att prinsen blivit fotfetischist. Ja gillat. Jag hade dock väldigt svårt att definiera vem som var bäst när han frågade mig. Vad ska jag gå på? Rörelserna? Utspelet? Charmen? Nja. Jag vet liksom inte. Han tyckte fe:n. Ja vet inte. Ja tyckte hela upplevelsen var lovely.

Nåväl. Det var som sagt en fantastisk afton som slutade på F12. Var hemskt trött och begav mig hemåt ganska omgående... Hade gärna hängt kvar men a girl's gotta do what a girl's gotta do.