Är det livet som spelar mig ett spratt?

Det har varit en omtumlande, härlig och underbar sommar.

Något som börjar oroa mig är att det känns som om tiden börjar räknas ner...

Hur länge ska det få vara såhär? Hur länge till kan vi hålla på? Kommer allt bli annorlunda när "alla" har jobb? Vi börjar hamna där... Fler och fler arbetar 8-17... Jag orkar inte riktigt hänga ute fyra dagar i veckan (bra, tror jag...) och jag känner mig lite för bekväm. Har fyllt 25.

Har en termin kvar på uni (o nej... ja tänker inte ta en poäng mer än vad jag behöver...). Livet börjar ta form för fler och fler... Många barn har klämts fram, bröllopsklockorna klämtar på behörigt avstånd för många i min omgivning... När mamma var 25 hade hon liksom två barn på armen. Rent åldersmässigt vill jag med ha två barn på armen men psykiskt-NEJ. Får panikångest.

Hm. Jo, tiden räknas ner... Positivt? Jo, för det mesta. Men skrämmande samtidigt.

Flera vänner har/ska åka utomlands o va borta för länge. Jag måste hälsa på. Ja MÅSTE. Olika delar av världen. Sydney vs. San Diego. Det kan bara bli en resa.

Jag har aldrig haft ett behov av att göra "resan" den där back-pack-prylen har aldrig attraherat mig... Men... Har jag missat något? Borde den göras? Orkar liksom inte. O de pengarna som behövs...? Näe. Ja tror fortfarande inte att jag vill... Jag är för bekväm. Tråkig? Men jag tror San Diego ska få njuta av mitt besök. Dessutom ska jag o A bli upptäckta. Hon ska lära mig sina nyförvärvade kunskaper från hennes acting class... Det kan ju bara inte gå fel...!
Åh. Konstigt hur någon såpass ny vän kan saknas så det gör ont.

Jag borde åka innan det blir fast anställning. Åh. Jag tror att jag kommer få jobb så jävla lätt. Haha. När jag tittar på tidigare erfarenheter så..... Jo.... Visst har jag pysslat med en del o visst har jag fantastiska referenser... Men... Vad vill ja göra då??? Oj. Det är mkt ångest och rädsla som händer i värmländskans huvud.

Det kanske har hänt lite för mkt överhuvudtaget nu. Jag är dessutom, som vanligt, förbannat slö. Jag pluggar lite men disciplinen är inte den bästa...

Fast just idag känns livet lite lättare och bra än vad det gjort på några veckor.

Osammanhängande och strukturerat. Jag i ett nötskal.