Nu vet ja!

Just det. Nu kom ja på varför ja är så förbannat bitter inför midsommar (förutom det jag redan berättat om då...)...

För några månader sedan var jag på en fest med en nära vän till mig där min vän kände ngn som kände ngn. Det var en mycket märklig fest. Eller ja. Människorna var märkliga. Killar stora som HUS. Inte äckliga gymkillar med pansarkedjor och vidriga hundar. Men. STORA. Äckligt stora. Några utan underhudsfett. Jo. De bodde nog på gymet men hade också lite innanför pannbenet. Nåväl. Vi hade en väldigt rolig partykväll. Bl.a. provlåg jag lägenhetsinnehavarens sovloftsgolv made of pure glass. Alltså. Det va någon form av trapp upp till ett torn där han hade en säng på ett golv av glas. Sjukt. Ja va bara tvungen att ligga på golvet. O inte ligga som i ligga utan bara ligga på det och titta ner på de andra. Jaja. Det va som sagt kul men ja skulle aldrig komma att träffa ngn av dem igen. Våra världar krockar liksom inte.

Men så en dag...

Då ringer min väns vän som tagit med oss till den här festen och tyckte att det hade varit så trevligt så han frågar om vi inte ska följa med till Barcelona i juni. Min vän och jag funderar en stund men sen tittar vi på varann och säger; "Vad har vi o förlora? INGET!"

Vi skulle bara behöva pröjsa flygbiljett, hus hade de redan ordnat och var bara glada att vi ville komma ner....

Men så. Fick vi reda på exakt vilka datum........... Midsommarhelgen ingick i datumen.

Min vän börjar skruva på sig... O jo. Visst. Absolut. Tjena. Hon kan ju inte åka ifrån sin pojkvän på självaste MIDSOMMAR. Herre min je. Ja ska inte säga för mycket. Vet inte hur jag själv hade gjort men.... Det hade nog varit jävligt trevligt o hänga i Barca istället för Farsta på Midsommar. Dä ä ett som ä säkert.