Underbart!

Midsommar var UNDERBART!
Började dagen med att baka två olika tårtor. En chokladbollstårta med smält choklad och en citronsockerkakstårta med smörkräm, chokladbitar och chokladglasyr. De behövde vara lätta att bära och passa till jordgubbar. Hade svårt att välja kläder. Jag ville ju va sådär härligt somrig och snygg. Anpassade mig dock lite. Det blev en klänning (med graviditetsvarning) lila och rosa stora psykedeliska blommor, leggings och sneakers. Addade lite glamour med min guldskimrande bolerojacka i satin. I vanliga fall hade jag nog tagit en snygg klänning och högklackat.

Blev sen och missade tåget. Det gjorde inget. Mitt sällskap hade också missat tåget så vi kom lite senare än de andra.

Väl framme var långbordet uppdukat, potatisen puttrade och vi hängde upp ballonger... Tackade mig själv för rätt klädval. Torpet. Det var verkligen ett litet litet torp. Fult och schavigt. Vänta. Charmigt menar jag. Enormt stor tomt med nybyggda lyxhus runt om. Men inte på denna gård. Bara det lilla lilla torpet med utedass. Ett väldigt fint utedass med zinkhandfat och kallvatten. Helt lovely. Idel sköna människor. Alla hade med sig mat och vi delade på allt. Det dracks nubbe och skålades i plastmuggar. Stereoanläggningen spelade ragga och hiphop om vartannat. Besticken räckte inte riktigt och tallrikarna var udda. Pappersdukarna satt fast med spik och någon satt i en badenbaden en annan på en rutten stol som var på väg att ge upp. Det droppade in nya människor hela dagen. Och det var ett stort överskott av pojkar. Många var dessutom väldigt håtta! Mina nya sneakers gjorde succé bland männen, klänningen likaså. Inte för att det hade spelat någon större roll men vem fan har dött av komplimanger?

Killarna spelade fotboll och tjejerna fann varandra. Vi var på väg att diska men beslöt oss för att inte görat. Bra. Vi fegade ur och bar iaf upp allt till torpet. En kille stukade foten. Vi pratade med syster Birgitta på sjukvårdsupplysningen. Allt gick bra. Vi andra gick och badade. Jag badade inte. Orkade inte med att ha blött hår. Gick tillbaka och roddade lite inför grillningen. Grillade och eldade. Någon visade sin pyromanisida. Ägaren fick tillslut hindra honom från att låta ännu en pall slukas av lågorna. Efter grillningen hittade jag pulverkaffe och lyckan var gjord. Kokade vatten och tog fram mina tårtor och vaniljsås. De gjorde succé!

Sen var det dags to hit the dansbana. Det var lovely. Hela byns invånare hängde vid dansbanan. Det fanns gevärsskytte, tombola och grillad korv. Det var inte så mycket dans men det styrde vi snart upp. Jag buggade som aldrig förr. Sen anammade vi en gammal klyscha; Man ska sluta när det är som roligast. Sagt och gjort. Vi gick och tog sista bussen mot city. Hemma 01.15.
Min skepsis mot midsommarfirande i Farsta var helt obefogad.

O knappt en droppe regn på hela dagen. Enligt uppgift har alla mina vänners midsommarfiranden (som jag inte varit bjuden till...) innehållit regn. Så kan det gå!

Denna Midsommarafton placerar sig på Topp 3 och jag har lärt mig något om midsommarfester. Allt behöver inte vara perfekt. Allt behöver inte vara uppsyrt. Det gör inget om potatisen är överkokt. Det gör inget om besticken inte räcker. Det gör inget om man inte har en blomsterkrans i håret. Det gör inget om någon stukar foten. Det gör inget om man bara känner en person. Det gör inget om man har gympaskor. Det gör inget om det inte finns någon midsommarstång.

Livets vägar äro outgrundliga. Man vet aldrig vad som lurar bakom nästa krök.

Bitter.

Fy fan. Ja har gått o blivit bitter på äldre dar. Åh. Ja bara klagar o klagar o är ensam o är ensam.

FAN.

Kan nån be mig att rycka upp mig?

Ja cyklar längs Skeppsbron i solnedgången, hör Sophie i öronen o tänker på den härliga dejten ja va på i söndags. O ja älskart. Men. Ja kommer inte ifrån bitterheten.

Ja tror mig veta vad som ligger bakom.

Midsommar. Denna förbannade högtid. Brukar gillat o förra året va grymt. Som fan. Men. I år. Åt helvete. Det är ärligt talat INGEN som bjudit med mig. Å då vill ja poängtera att ja har faktiskt en hel del kompisar. Sjukt. Nu förväntar ja mig inte att någon ska styra upp allt åt mig men... Nåja. När ja påtalat min ensamhet har ja blivit inbjuden till diverse fester men ja har lust att bara dra nått gammalt över mig o käka lakrits o dricka cola. O kanske tom åka in till jobbet på lördag...... ÅH. Ja ä så förbannat jävla asbitter. Förlåt. Snart ä ja back on track.


TYCK OM MÄJ!

Chinateatern, när solen börjar gå upp, natten till 9e juni.

Rödhårig långbent värmländska dansar bredvid hipsterpojke.

Hipsterpojken: "Jag älskar Dig! ...men jag är för kort"

Sommar.

Det är underbart att l'été äntligen är här... Däremot har jag ingen som helst lust eller ja... det blir kanske långtråkigt att inte jobba... Alla vänner jobbar eller parar sig och jag är liksom alldeles alldeles ensam... Eller ja... Men nästan. Det är tråkigt. O idag när sommarkvällen är alldeles lovely sitter ja här hemma...

Men imorrn ska ja pressa. Sol alltså. Ensam iofs.

Någon som vill leka?

Dä ska va gött o leva.

Fan.
Idag:
Snygg kompis.
Humlanhäng.
Sandyslunch.
Jobb.
Humlanhäng.
Café cooler.
Nybrokajshäng.
Cykeltur.
FBK-häng.
Prins John.
Cykeltur.
Nattmacka.

Det har varit en bra dag.

Men. Det känns inte på topp.

But WHY?

Ja örkert inte.

Fy fan för hang ups.

Ja blir så trött.

HAN som varit borta ett tag har kommit hem.

HAN är dålig.

HAN är inte bra.

Iaf inte för mig.

Nu blire Sophie igen.

FÖRSVINN.

Arbetarungen på Operan.

Så ringde han då och frågade om jag ville följa med på ballett samma kväll... Hade egentligen inte tid men det brukar ju va de spontana upptågen som blir roligast...

Det roliga var att ja liksom inte greppade var det skulle va. Han som har lite bättre koll och även varit på genrepet för Cendrillon informerade att Kunliga Operan även skulle besökas av Kungaparet och deras minsting.

Hade varit i plugget hela dagen och sedan i möten... Fick åka dit som ja var dvs ganska sliten och i jeans, matlåda och dator i väskan... På morgonen hade jag tänkt sätta på mig converse... Tackade mg själv för att jag valt pumps iaf. Det var väldigt olika uppklädningsgrad... Allt från aftonklänning till jeans och gympaskor och mest något mitt emellan. Nåväl.

Jag blir så fascinerad av sådana platser som andas så mycket... finkultur... eller... ja... ja känner mig väldigt mal placé men samtidigt hemma.

När alla satt ner kom då kungaparet med sin minsting... Alla ställde sig lite taffligt upp. Det kanske inte är varje dag man hänger med dem och har koll på hur man ska bete sig, inte ens i societeten... Jag och han skrattade lite... Ok. Nu vet jag att ballett inte längre är en aktivitet endast ämnad för societeten men faktum kvarstår. Det finns liksom i väggarna, hela känslan av att det faktiskt inte är menat för arbetarungar.

Men. Det var fantastiskt! Vi hade plats på första raden. Ja gillade att man hörde ljudet från tåskorna och såg svetten lacka på dirigents flint. Musiken, rörelserna och inte minst känslan; arbetarungen på första raden på Operan. Det var nog väldigt tacksamt och se en story jag kände igen. Allt var lite konstigt. Jag vet inte hur det brukar va men jag skulle nog sätta definitionen; knäppt. Mycket humor och galna kostymer. Loved it! Fe:n var doppad i glitter... Så himla fint. O "balklänningarna" var också väldigt fina med precis rätt snitt för personligheterna... O i pausen fyllde han i det jag inte riktigt förstod... Han är en sån gentleman. På ett väldigt bekvämt och bra sätt, inte bara för att utan för att det är naturligt. Love it! Fram för fler gentlemän!

Han konstaterade att prinsen blivit fotfetischist. Ja gillat. Jag hade dock väldigt svårt att definiera vem som var bäst när han frågade mig. Vad ska jag gå på? Rörelserna? Utspelet? Charmen? Nja. Jag vet liksom inte. Han tyckte fe:n. Ja vet inte. Ja tyckte hela upplevelsen var lovely.

Nåväl. Det var som sagt en fantastisk afton som slutade på F12. Var hemskt trött och begav mig hemåt ganska omgående... Hade gärna hängt kvar men a girl's gotta do what a girl's gotta do.

Par.

Var på en alldeles fantastiskt trevlig 30-årsfest i Småland helgen...

Det var jättetrevligt men det var ändå något som inte känder helt 100... Kom på varför, först ett dygn senare... 95% var par som i parrelation. Har inte utsatts för den situationen förut. Nu var det ingen sittande middag så jag satt verkligen inte ensam på hörnet.

Men.

Det snackades husköp, graviditeter, småstad vs. storstad, huruvida man krökte avloppsrören själv osv osv... Jag har inga problem med att för diskussioner men jag kände mig inte riktigt med på noterna...

Paret jag åkte dit med valde att åka hem på natten så jag hängde på...
Det var väldigt skönt att vakna i min säng. Men jag hade en slags obehagskänsla i kroppen... Jag är inte helt sugen på att vara där de flesta på festen var men samtidigt infann sig en känsla av tomhet... Känns fortfarande lite tomt. Vet inte om det är bra eller dåligt...

Jag lever ju det ljuva livet! Eller?

De 5% som inte var i parrelation skulle jag definiera som slackers och då menar jag inte att slacker behöver vara en negativ egenskap men i dessas fall måste jag nog tyvärr säga att det var så... Människor som tycker det är ganska gött att stämpla.
Jag=moralpredikant. Gjorde inte succé. Men. C'est la vie.

Hm. Jag säger inte att jag var ensam på festen, inte att jag hade tråkigt, inte att jag stod i hörnet- det var bara något som saknades.

Vad är Din ursäkt?

Hittade ett dokument från tiden på spraydejt som jag tidigare skrivit om.

Fick väldigt många irriterade kommentarer på min profil.

Profilen såg ut så som följer;

Vad är Din ursäkt?

Fick en utmaning i boken "Uppdrag Singel" och var mer eller mindre tvungen att utföra en singelkryssning samt anmäla mig till en nätdejtingsajt... Så det är min ursäkt... Är inte helt nöjd med vad jag hittat här på SD (som man tydligen säger). Ska nog inte sluta hänga på sköna barer i Sthlm city trots att jag lovar mig det titt som tätt... Vad jag förstår ska detta va ganska bekvämt och man kan vara rakt på sak så...

Jag är inte intresserad av människor som gör⁄har detta:
Använder smilies. USCH.
Backslick à la Micke Svensson
Tränar för mycket
Lever på pappas pengar
Norrköpingsdialekt
"PeterJihdefrisyr"
Vitt Tigerskärp
Vita Tigerloafers
Diamantörhänge⁄n
Hänger på Hirschenkeller
Använda z som i kramiz eller puzz. USCH.

Du bör ha⁄va:
Under 30
Veta vem Du är
Veta vad Du står för
"Mål i mun"
Musikälskare
Humor
Jobb eller plugg att gå till
Över 180 cm eller kunna "bära upp" en lång tjej
Körkort
Dansant (som i att stuffa till Justin Timberlake)
Gilla Scrubs och Filip&Fredrik
Lite koll på kläder
Självdistans
Gå på konserter
Käka godis
Lagom kultiverad

Du får gärna ha⁄va:
Inflyttad småstadskille
Utan husdjur
"Ordnat" boende
Musiker


Jag är under 30, vet vem jag är och vad jag står för. Pratar och tycker lite för mycket. Ur högtalarna kommer mest singersongwriters och P3. Jag älskar sarkasm och pluggar på SU. Jag är under 180 cm men 177 cm lång. Självklart innehas körkort. Jag dansar gärna på något rnbgolv eller till PomPoms härliga mix. Ett Scrubsavsnitt om dagen gör mig glad och jag har lite koll på modefronten. Sjukt mycket självdistans och gillar bäst små, intima konserter. Cravings för saltlakrits och after eight är ett måste. Är inte jättekultiverad men jobbar på det... Jag är en småstadstjej med värmländsk dialekt och är inte särskilt förtjust i husdjur. Jag har förstahandskontrakt i stan och gillar att cykla!


Det här gör mig varm:
1. Maj
2. Värmland
3. Sophie Zelmani
4. Lillasyster
5. PomPom

Det här gör mig kall:
1. Osäkra människor
2. De som tar sig själva på för stort allvar
3. Fula skor
4. Vintern
5. Död-sill-hälsning. FY.

Så här ett halvår efter finns det vissa saker jag skulle ändra men är ändå väldigt nöjd.

Så. Är det nån som är sugen?

Nätdejting

Jag provade nätdejting i höstas...

Pga tristess och att de flesta av mina vänner alltid hängde i par(ade sig)....

Det var ganska kul. O sjukt nervöst inför första dejten. Nåväl. Jag avverkade fyra dejter med olika personer innan jag la ner. Insåg att det faktiskt var väldigt svårt. Alla verkade roliga och trevliga via mail men IRL var de ju inte riktigt lika snygga eller roliga. Det är svårt.

Det sjuka var att tre av dem hade någon slags koppling till mig... Det kanske inte är så svårt när världen är så liten men ändå.

Kille 1 - hans ex-sambo är en av mina närmaste vänners flickvän
Kille 2 - hans bästa väns tjej har gått i mitt gymnasium (som är pyttelitet)
Kille 3 - hade släktingar i Värmland och bodde typ granne med mina föräldrar
Kille 4 - va allmänt knäpp och det kan jag väl relatera till mig själv också

Jag vill tillägga att jag inte hade någon bild på mig själv. Eller jo. En diffus bild där man såg att jag inte var tjock. Jag däremot träffade ingen utan bild.

Vad jag skulle komma fram till är att jag blev paranoid. Jag såg killar heeeela tiden från spraydejt och jag var livrädd för att bli igenkänd av någon på stan, trots att bilden var väldigt intetsägande. Jag skvallrade däremot alltid för mina vänner när jag kände igen någon.

En kille är jag fortfarande lite rädd för. Vi hade mailkontakt. Han va äckligt snygg men sen bytte han ut sin bilder... de jag tittat på va ca 4 år gamla, på de nya var han således 4 år äldre och av en helt annan kaliber. Vi hade väldigt trevliga diskussioner men det blev too much. Nåväl. Han borde inte känna igen mig.

Men det som fick mig att verkligen sluta var kille nummer 4

Jag var inloggad på spraydejt en hel kväll eftersom jag städade. Skulle träffa upp några vänner i en hotellbar i stan. En 20åring mailar mig och undrar varför det måste va så pretentiöst och att vi bara kunde ses och ta några järn i stan. Jag tänkte "Du måste våga för att vinna" och sen var han ju väldigt modig. Jag sa att jag var upptagen men att han gärna fick följa med... Tyckte att han skulle ha lte kredd för modet. Dessutom hade var han väldigt snygg och rolig i de två mail jag fått.

Sagt o gjort. Han kom in till hotellet. Ja höll på o dö av nervositet. Mina vänner tyckte jag var knäpp men rolig. O ja tyckte också det skulle bli spännande.

Väl där säger han;
20:Men. Är det Du?
S: Eh.... ja...
20: Men Du ljög
S:?????
20: Ja... Jag är ju 1.80
S:Ja... O ja är 1.77....
20: Näe, Du är längre...
S:??? Näe.

Som ni förstår blev denna inleding fruktansvärt konstig... Jag svarade med att gå till baren... O sen gick vi o satte oss med mina vänner. Han var sjukt nervös vi gav honom en break o pushade att han var sjukt modig....
Men. Han kunde ju inte föra sig normalt. Han höll fingrarna för munnen hela tiden så man hörde inte va han sa o sen när frågade va han sa svarade han med "Eeh.. Näe det var inget". Jag försökte prata men han svarade med att det räckte att vi hade öldrickning som gemensamhet. idiot. Jag fick styra hela samtalet. Det va katastrof. Han va självklart inte lika het i verkligheten... Men ok.

För att få det hela att röra sig lite gick vi vidare till Riche o vi frågar om han ska med... O ja. Det ville han. Att han inte fattade att han skulle gå hem. Han hade aldrig varit där o ville väl passa på... Vi hade inget o prata om på vägen dit förutom att han aldrig varit ute runt stureplan... Ojojoj. Han sa typ "ni kanske vill att jag går" Det ville vi men det säger man ju inte. Eller???

Sen säger han att hans plan var att åka in till stan o hångla upp mig. HAHA. Då får han nog lära sig o prata först. Well. Väl där går han på toa o vi alla hoppas att han är smart o drar... Näe. Vi gick vidare mot Berns... Han fattade inte att han kunde dra då heller så.... Vi gick hem. På norrmalmstorg frågar vi vart han ska...
20:Var som helst

Vi (mina vänner och jag) tittar på varandra med himlande ögon...

Jag förklarar att tunnelbanans röda linje går en bit bort och jag kan föja honom eftersom jag skulle däråt.
20: Ok.
Väl vid t-banan.
20: Det blir inge hångel va?
S: ???? Näe Du. Det blir det inte men... Du ska ha en eloge för att DU var så modig. Ta hand om Dig.

När jag kom hem stängde jag ner spraydejt. Usch. Jag kände mig FRI. Och jag tackar ändå 20åringen. Jag hoppas han mår bra.

Prins John - Dansant

Så HÅTT!

Vad som helst men alkoholen ger ja fan inte upp....

Alltså. Jag och N pratade om killar och killar och killar och pengar och pengar.
Det är lite hektiskt med killar för vissa... Haha. Keep up the good work sista'!
Men. Jag själv är ganska nöjd. Lite uttråkad och ensam men på det hela nöjd. O glad. Slö i skolan men det får man tydligen va ibland. Spenderar mestadels mina kvällar med Stockholm åh mitt Stockholm...

Kan det bli bättre än så här?

Jag tror ju att jag är klar i skolan fast jag egentligen har över en termin kvar... O har kommit på att mitt problem är att jag vill ha ett flashigt jobb. Mm. Ja vet.
Naivt.

Sen vill ja ha ett bra extrajobb, gärna svartjobb. Med tanke på att CSN vill ha 14000 av mig.

Jävla cepen.

Jag blir så förbannat trött. Vi ska vinna på Lotto på lördag!

En väldigt intelligent konversation som utspelade sig via 3s nät idag:
N: När ja blir gravid ska ja fan gå mä i Viktväktarna
S: Men..
N: Jo, alltså, även om ja inte blir fet jag vill lära mig äta rätt
S: Ja, jag funderade på det för några år sedan... men det bygger ju på poäng... En gurka är typ 1 poäng o sen ska man äta 20 poäng eller vare nu ä på en dag... O då kan man äta 20 gurkor eller 1 polly. O då har man fått i sig hela dagsbeovet.... Det kan ju inte va bra... Ja tror inte påt.
N: Näe, iofs.. Men ja ska fan inte bli fet!
S: Näe... Men tänk alkohol... Då måste man spara poäng i flera dagar fölä ä jättemycket poäng.
N: Åh, just det. Då skulle ja leva på alkohol. För även om ja inte har några pengar eller poäng kvar... då lever ja på vad som helst... för alkohol... Alkholen ger ja fan inte upp...

Word.

Lennartz - Sandras sång

Lov'em!

Killar

Många killar har allvarliga fel.
Jag är super, det är alltså inte mig det är fel på. Basta. Basta gjorde jag förresten i Uppsala. O kanska ska görat imöra också. Vi får se. Segling iaf. Inte pretto som det kan låta. Jag kan inte segla. Jag tittar på. Ska försöka göra en insats. Well.

Fel utan inbördes rangordning, fel som fel helt enkelt. I kombination når de dock ökad effekt. Listan kan komma att uppdateras. That's for sure.

• Flickvän - som de nämner i förbifarten.... Fast å andra sidan... Vem är det värst för? Inte mig!
  
• Svartsjuk - som inte tål att fröken dansar, jag dansar väldigt dansant och love it!
  
• Dåligt självförtroende - som har "allt sitt" i jobbet men är helt störd privat.
  
• Ingen mamma - Jo, det är bevisat, killar som växt upp utan mamma är många gånger inte helt hundra... Ett undantag har jag träffat.
  
• Knarkare - Jo, jag är så jävla trött på dessa söta små pojkar som knarkar. SLUTA.
  
• Tar sig själv på för stort allvar - Hello varenda jävla bartenderslusk där ute. Ni är inte tuffa. Eller jo. Några finns det.

Love.

Hang up - gone gone and away

Sådär ja. Har nu avnjutit ännu en kväll på Kristinehamns Stadshotell. Som jag hoppades/befarade var min totala hang up från gymnasiet där...

Vi har haft ett gott öga till varandra men aldrig något mer. Någon slags spänning som funnits där... Men... vi har alltid varit upptagna på varsitt håll. Dessutom är han sambo med en person jag inte tål. Han fick inte komma på min tjugoårsfest, för henne. Frågan är väl vem som är mest störd.... han eller hon?Nåväl. För ett par år sedan sa jag tom att jag skulle släppa allt om bara han med H skulle överge idioten till flickvän och be mig flytta hem till Krille. Där och då sa jag att jag hade gjortet. Jag vetet inte men så var det då. Senast för ett år sen hade jag panik över att det aldrig skulle bli Han.Så igår. Det var förfest med mammi, R, syrran, vänner och mycket mycket sprit. Tog det väldigt lugnt för mitt huvud var inte vad det borde varit. En kräkande, nerbäddad syster och taxiresa senare stod han där då framför mig...

En kram, lite konversation och någon dans senare inser jag att han inte är "all that". Tvärtom. Sambofet, hunsad och patetisk. O dansa? Näe, det kan han inte. Det är något visst med pojkar som kan dansa. Tänk påt. Nåväl. En liten plats kommer han nog alltid ha men det känns skönt nu. Jag är fri. Ok. Jag kommer nog kanske alltid undra vad som hade hänt om vi "hittat" varandra när det begav sig? Men. Jag vill nog inte veta det ändå. Hus i Björneborg, jobb på Maxi, hänga på Biljarden och bli tjock? Nja... Jag vet inte. Avundas de som gillart. De som är nöjda med sitt liv här i Krillehöla med omnejd. Men det är inte min tekopp.

Nu återstår bara några få hang ups.... Det man inte kan få osv... Tids nog... Tids nog....