Arbetarungen på Operan.

Så ringde han då och frågade om jag ville följa med på ballett samma kväll... Hade egentligen inte tid men det brukar ju va de spontana upptågen som blir roligast...

Det roliga var att ja liksom inte greppade var det skulle va. Han som har lite bättre koll och även varit på genrepet för Cendrillon informerade att Kunliga Operan även skulle besökas av Kungaparet och deras minsting.

Hade varit i plugget hela dagen och sedan i möten... Fick åka dit som ja var dvs ganska sliten och i jeans, matlåda och dator i väskan... På morgonen hade jag tänkt sätta på mig converse... Tackade mg själv för att jag valt pumps iaf. Det var väldigt olika uppklädningsgrad... Allt från aftonklänning till jeans och gympaskor och mest något mitt emellan. Nåväl.

Jag blir så fascinerad av sådana platser som andas så mycket... finkultur... eller... ja... ja känner mig väldigt mal placé men samtidigt hemma.

När alla satt ner kom då kungaparet med sin minsting... Alla ställde sig lite taffligt upp. Det kanske inte är varje dag man hänger med dem och har koll på hur man ska bete sig, inte ens i societeten... Jag och han skrattade lite... Ok. Nu vet jag att ballett inte längre är en aktivitet endast ämnad för societeten men faktum kvarstår. Det finns liksom i väggarna, hela känslan av att det faktiskt inte är menat för arbetarungar.

Men. Det var fantastiskt! Vi hade plats på första raden. Ja gillade att man hörde ljudet från tåskorna och såg svetten lacka på dirigents flint. Musiken, rörelserna och inte minst känslan; arbetarungen på första raden på Operan. Det var nog väldigt tacksamt och se en story jag kände igen. Allt var lite konstigt. Jag vet inte hur det brukar va men jag skulle nog sätta definitionen; knäppt. Mycket humor och galna kostymer. Loved it! Fe:n var doppad i glitter... Så himla fint. O "balklänningarna" var också väldigt fina med precis rätt snitt för personligheterna... O i pausen fyllde han i det jag inte riktigt förstod... Han är en sån gentleman. På ett väldigt bekvämt och bra sätt, inte bara för att utan för att det är naturligt. Love it! Fram för fler gentlemän!

Han konstaterade att prinsen blivit fotfetischist. Ja gillat. Jag hade dock väldigt svårt att definiera vem som var bäst när han frågade mig. Vad ska jag gå på? Rörelserna? Utspelet? Charmen? Nja. Jag vet liksom inte. Han tyckte fe:n. Ja vet inte. Ja tyckte hela upplevelsen var lovely.

Nåväl. Det var som sagt en fantastisk afton som slutade på F12. Var hemskt trött och begav mig hemåt ganska omgående... Hade gärna hängt kvar men a girl's gotta do what a girl's gotta do.

Konstfack.

Jag var på Konstfack igår och kollade in deras vårutställning.

Kollade på [ingenting] när de spelade. Det var.... Gulligt. Men väldigt svårt..

Svårt var en känsla som infann sig många gånger under de få timmar jag var där... Väldigt svårt. Fan va svåra folk ska va. O jag tittade inte runt särskilt mycket... Ibland är de väldigt svårt att avgöra; vad är en installation? Är detta ett konstverk? Är jag ett konstverk? Är Du en installation? Hm. Man vet liksom inte riktigt.


Det var en konstig känsla där ute... ALLA var såååå alternativa. Problemet är ju bara att när ALLA är alternativa blir det istället väldigt homogent... ALLA ser likadana ut.


Dresscode:
stora glasögon
lite för korta byxor
snörskor eller seglarskor
långkjol
blus
skrika färger alt. växtfärgat
höga byxor

Lite som Steve Urkel

Det mesta är såklart vintage men en o annan whyred-tröja eller julian red-byxa kan smyga sig in... Eller Carin Wester, Pour, A.P.C. och Acnejeans...

Ja säger inte att det är fult men blir så trött på att de tror att de är sååååå alternativa.


Ni ät inte.


Mainstream. Det är nästan så att Stureplansbrudarna förefaller originella i sammanhanget.

Förresten var jag nästan lite rädd att någon skulle konfrontera mig angående mina utelivsvanor. Jag går ju faktiskt mestadels ut runt Stureplan... "MEN." Hörde jag mig själv säga. "INTE Stures, Laroy o White Room. Så dä så." Mitt sällskap tittade frågande på mig... Ingen hade frågat.


Ikväll ska däremot nästan till söder...

Dramaten och Knark

Var på Dramaten och Lång dags färd mot natt. Fem bokstäver;
Å N G E S T. Ojojoj. Men väldigt bra. Välspelat. Lena Endre var strålande.

Det är lite konstigt bara. Det handlade en del om knark. O knark har varit återkommande ämne i mitt liv på sistonde. Jag förstår inte. Knark överallt.

Efter ett möte i helgen har min tro om att var och varannan knarkar bara ökat. Fan va irriterad jag blir. Sluta knarka. Börjar nu i efterhand också inse att förra årets roligaste och mest annorlunda sommardag spenderades med någon som var hög... hela dagen. Jag blir så arg, ledsen, besviken.

Sluta knarka för i helvete, ni blir förstörda. Ja lövert. Förr eller senare.

Nåväl. I will keep on moving.

Love.