måndag 28 maj 2007

Par.

Var på en alldeles fantastiskt trevlig 30-årsfest i Småland helgen...

Det var jättetrevligt men det var ändå något som inte känder helt 100... Kom på varför, först ett dygn senare... 95% var par som i parrelation. Har inte utsatts för den situationen förut. Nu var det ingen sittande middag så jag satt verkligen inte ensam på hörnet.

Men.

Det snackades husköp, graviditeter, småstad vs. storstad, huruvida man krökte avloppsrören själv osv osv... Jag har inga problem med att för diskussioner men jag kände mig inte riktigt med på noterna...

Paret jag åkte dit med valde att åka hem på natten så jag hängde på...
Det var väldigt skönt att vakna i min säng. Men jag hade en slags obehagskänsla i kroppen... Jag är inte helt sugen på att vara där de flesta på festen var men samtidigt infann sig en känsla av tomhet... Känns fortfarande lite tomt. Vet inte om det är bra eller dåligt...

Jag lever ju det ljuva livet! Eller?

De 5% som inte var i parrelation skulle jag definiera som slackers och då menar jag inte att slacker behöver vara en negativ egenskap men i dessas fall måste jag nog tyvärr säga att det var så... Människor som tycker det är ganska gött att stämpla.
Jag=moralpredikant. Gjorde inte succé. Men. C'est la vie.

Hm. Jag säger inte att jag var ensam på festen, inte att jag hade tråkigt, inte att jag stod i hörnet- det var bara något som saknades.

onsdag 23 maj 2007

Vad är Din ursäkt?

Hittade ett dokument från tiden på spraydejt som jag tidigare skrivit om.

Fick väldigt många irriterade kommentarer på min profil.

Profilen såg ut så som följer;

Vad är Din ursäkt?

Fick en utmaning i boken "Uppdrag Singel" och var mer eller mindre tvungen att utföra en singelkryssning samt anmäla mig till en nätdejtingsajt... Så det är min ursäkt... Är inte helt nöjd med vad jag hittat här på SD (som man tydligen säger). Ska nog inte sluta hänga på sköna barer i Sthlm city trots att jag lovar mig det titt som tätt... Vad jag förstår ska detta va ganska bekvämt och man kan vara rakt på sak så...

Jag är inte intresserad av människor som gör⁄har detta:
Använder smilies. USCH.
Backslick à la Micke Svensson
Tränar för mycket
Lever på pappas pengar
Norrköpingsdialekt
"PeterJihdefrisyr"
Vitt Tigerskärp
Vita Tigerloafers
Diamantörhänge⁄n
Hänger på Hirschenkeller
Använda z som i kramiz eller puzz. USCH.

Du bör ha⁄va:
Under 30
Veta vem Du är
Veta vad Du står för
"Mål i mun"
Musikälskare
Humor
Jobb eller plugg att gå till
Över 180 cm eller kunna "bära upp" en lång tjej
Körkort
Dansant (som i att stuffa till Justin Timberlake)
Gilla Scrubs och Filip&Fredrik
Lite koll på kläder
Självdistans
Gå på konserter
Käka godis
Lagom kultiverad

Du får gärna ha⁄va:
Inflyttad småstadskille
Utan husdjur
"Ordnat" boende
Musiker


Jag är under 30, vet vem jag är och vad jag står för. Pratar och tycker lite för mycket. Ur högtalarna kommer mest singersongwriters och P3. Jag älskar sarkasm och pluggar på SU. Jag är under 180 cm men 177 cm lång. Självklart innehas körkort. Jag dansar gärna på något rnbgolv eller till PomPoms härliga mix. Ett Scrubsavsnitt om dagen gör mig glad och jag har lite koll på modefronten. Sjukt mycket självdistans och gillar bäst små, intima konserter. Cravings för saltlakrits och after eight är ett måste. Är inte jättekultiverad men jobbar på det... Jag är en småstadstjej med värmländsk dialekt och är inte särskilt förtjust i husdjur. Jag har förstahandskontrakt i stan och gillar att cykla!


Det här gör mig varm:
1. Maj
2. Värmland
3. Sophie Zelmani
4. Lillasyster
5. PomPom

Det här gör mig kall:
1. Osäkra människor
2. De som tar sig själva på för stort allvar
3. Fula skor
4. Vintern
5. Död-sill-hälsning. FY.

Så här ett halvår efter finns det vissa saker jag skulle ändra men är ändå väldigt nöjd.

Så. Är det nån som är sugen?

Rött hår.

Googlade rödhårig.

Javaskamansäjja?

Intellektuell?

Nä. Men jag har fått nytt extrajobb...

Väldigt spännade!

Det komiska är att rödhårighetsfrekvensen på detta företag uppgår till 50%.

Livets vägar äro outgrundliga.

Så satt vi då där...

Jag, k och Hans. Hans och k är mina gamla skolkamrater. k är en av alla Johan vi hade i vår klass; k, E och Ludde. k och Ludde bor ihop. E har det nog inte gått så bra för. Nåväl.

Hans gick i min och k:s parallellklass. Han kom till vår skola på lågstadiet, tror jag. Han var väldigt jobbig, ett riktigt störigt barn som nog inte hade det så lätt alla gånger. Lite som jag. Inte heller så lätt alla gånger. Men vem fan har det? k var en av de killar som alltid var snäll mot oss flickor. Han var lite lost men retades sällan. Retades gjorde dock Hans. Jag påminner nog honom varje gång vi ses. På ett eller annat sätt. Inte för att jag vill men det blir bara så. Jag retades också väldigt mycket, för att visa att jag också kan. Jag hade ju nöjet att få vara med de snygga tjejerna trots att jag inte passade in... Jag tyckte att de som inte passade in behövde få veta det. Dessutom var jag bland skolans längsta med en vikt på 40 kg "NEJ, jag är inte sjuk" "NEJ, jag älskar godis och läsk" " NEJ, jag äter frukost, lunch, middag, kvällsmat" "NEJ, jag kräks inte" "NEJ, jag har inga bröst" "NEJ, jag kan inte äta upp mig" "NEJ, jag spyr inte" "JA, jag vill vara populär" "JA, jag vill hångla" " JA, jag vill få en ros på Alla Hjärtans Dag med RÖTT kort, inte bara gula" "JA, jag vill åka moppe" "JA, JAG VILL JAG VILL JAG VILL JAG VILL"

Barn är ju barn och barn är väldigt elaka. Men barn blir vuxna. Det måste vi komma ihåg.

Hur som helst. Jag, Hans och k. Vi har väl hållit sporadisk kontakt sedan grundskolan men häromdagen styrde vi upp ett möte. Hans har varit ute och rest väldigt länge men vi sa att vi skulle höras sist vi sågs då på juldagen. Jag vet att k bor i Sthlm men glömmer bort det lika fort...

Hans stannade en natt i Sthlm och vi styrde upp ett möte tillsammans med k. Det är så härligt med dem man inte träffat på hundra år men ändå känns som man träffade för någon vecka sedan. Jag vet väldigt lite om dem och de om mig. Jag vet knappt vad de andra sysslar med. Men på något sätt hålls vi samman.

Det diskuterades det gamla minnen och diverse uppdateringar om människor i Kristinehamn och vilka som flyttat och vilka som bor kvar. Vilka som fått barn och vilka som förlovat sig. Vilka som blivit par för att de är de enda som bor kvar och vilka som köpt hus i Björneborg. Vilka som sitter på bänken och vilka som dött.

Vi pratade så om klasserna i skolan och vilka roller vi haft... Vi konstaterade att vi måste gå på återträffen nästa år och i egenskap av kontrollfreak ska jag försöka styra upp någon form av återförfest. Som back in the days när vi hängde vid Strandjouren och åkte moppe. Eller ja. Jag tittade mest på.

Ingen av oss var särskilt populära men ingen var heller särskilt utsatt... Vi pratade om de populära. Vad har hänt med dem?

Ingen av dem har blivit särskilt framgångsrik. Så mycket kan vi säga. Inte sagt att någon av oss tre är särskilt framgångsrik heller. Men. Vi vågade oss påstå kommit en bit på väg. Vi vet vilka vi är. Vi kan ta hand om oss själva. Vi har det ordnat ekonomiskt. Vi vet att vi är värda något.

I alla fall i våra liv.

Vi vill inte ha barn just nu, vi vill inte sitta i en tvåa på Ringvägen i Kristinehamn, vi vill inte ha ett hus i Björneborg, vi vill inte åka bil vart vi än ska, vi vill inte hänga på Biljarden varje helg, vi vill inte jobba på posten, vi vill inte va förlovade, vi vill inte peka på ngn vi aldrig sett förut, vi vill inte åka på charter, vi vill inte åka till Karlstad för att gå på H&M, vi vill inte heja på alla på Systembolaget, vi vill inte åka bil till Picassoskulpturen för att äta mjukglass, vi vill inte vara trångsynta, vi vill inta sitta på bänken, vi vill inte lyxkäka på China Garden, vi vill inte titta på Lundsbergarna- VI VILL INTE. JAG VILL INTE.

Med detta inte sagt att något av ovanstående är fel. Jag avundas dem som vill och kan, men jag vill fan inte.

Jag vill dansa hela nätterna, jag vill bo trångt och dyrt i innerstan, jag vill cykla och åka kommunalt, jag vill gå på Riche, jag vill jobba med HR, jag vill vara tokkär, jag vill hälsa på nya ansikten, jag vill åka på utflykt till Grand Saltsjöbaden, jag vill ha H&M runt hörnet, jag vill kunna välja på tre Systembolag, jag vill dricka öl på Söder, jag vill käka italiensk glass på Nybrokajen, jag vill möta nya saker, jag vill lyxkäka på Lux, jag vill titta på Kungafamiljen - JAG VILL.

Vi vill helt enkelt inte bo i Kristinehamn.
Men.
Som sagt.
Vi kan ändå avundas de som vill. Och vi är ändå glada att vi växt upp i en småstad i underbara Värmland.
Vi älskar många som bor där.
Men.
Faktum kvarstår.

Inte trodde vi att vi skulle göra det vi gör idag när vi satt i den där sunkiga soffan på Bygget för hundra år sen. O visst. Vi har alla en lång väg att åka men resan ska bli mig ett sant nöje.

Jag log hela cykelvägen hem till min dyra trånga lägenhet.
Men.
Jag kommer skratta nästa gång jag betalar ockerhyran.

Fölä ä fan värte!

O funderar ni på att lämna småstan kan jag bara säga;
Gört dä ä värte!

Men kom ihåg;
Hon kan va jävligt karg och hård.
Så vass och falsk.
Så elak och stormig.
Så liten och dekadent.
Så irriterande och arg.
Så frustrerande och förbannad.
Så störande och lidande.
Så hysterisk och manipulativ.
Så bråkig och fördömande.

O visst fan gör det ont.

Men allt som oftast är hon underbar.

Stockholm åh mitt Stockholm.

tisdag 22 maj 2007

Pole dance.




Någon som är sugen på lite "träning".....?

fredag 18 maj 2007

Kär i en hipster.

------>Hypen ä total!

Love it!

Edit: -----> texten

onsdag 16 maj 2007

Konstfack.

Jag var på Konstfack igår och kollade in deras vårutställning.

Kollade på [ingenting] när de spelade. Det var.... Gulligt. Men väldigt svårt..

Svårt var en känsla som infann sig många gånger under de få timmar jag var där... Väldigt svårt. Fan va svåra folk ska va. O jag tittade inte runt särskilt mycket... Ibland är de väldigt svårt att avgöra; vad är en installation? Är detta ett konstverk? Är jag ett konstverk? Är Du en installation? Hm. Man vet liksom inte riktigt.


Det var en konstig känsla där ute... ALLA var såååå alternativa. Problemet är ju bara att när ALLA är alternativa blir det istället väldigt homogent... ALLA ser likadana ut.


Dresscode:
stora glasögon
lite för korta byxor
snörskor eller seglarskor
långkjol
blus
skrika färger alt. växtfärgat
höga byxor

Lite som Steve Urkel

Det mesta är såklart vintage men en o annan whyred-tröja eller julian red-byxa kan smyga sig in... Eller Carin Wester, Pour, A.P.C. och Acnejeans...

Ja säger inte att det är fult men blir så trött på att de tror att de är sååååå alternativa.


Ni ät inte.


Mainstream. Det är nästan så att Stureplansbrudarna förefaller originella i sammanhanget.

Förresten var jag nästan lite rädd att någon skulle konfrontera mig angående mina utelivsvanor. Jag går ju faktiskt mestadels ut runt Stureplan... "MEN." Hörde jag mig själv säga. "INTE Stures, Laroy o White Room. Så dä så." Mitt sällskap tittade frågande på mig... Ingen hade frågat.


Ikväll ska däremot nästan till söder...

Polly.

Är kanske min största last just nu.
Allt som oftast är jag lite osugen på att cykla till jobbet men på vägen kommer jag oftast på att det finns Polly där... Då trampar jag som aldrig förr.
Idag är jag hemma och "pluggar" och har försett mig med Polly.
Ikväll shakear vi på RSB! Peppen ä på töpp!

tisdag 15 maj 2007

Book quiz

Blev lite ledsen när jag såg Babar... Men sen... När jag läste texten kändes det helt ok.... Den stämmer säkert in på många.. Men ändå. Ganska nöjd. O visst är Celeste vackert!




You're Babar the King!

by Jean de Brunhoff

Though your life has been filled with struggle and sadness of late, you're personally doing quite well for yourself. All this success brings responsibility, though, and should not be taken lightly. Life has turned from war to peace, from damage to reconstruction, and this brings a bright new hope for everyone you know. These hopeful people look to you for guidance, and your best advice to them is to watch out for snakes.
You're quite fond of the name "Celeste".



Gört---> Book Quiz